Jag ska inte sticka under stol med att jag hör till dem som knarkat relationer i mina yngre dar. Snabbt som en maratonlöpare har jag kutat in i en tvåsamhet med förälskelsen som bränsle. Snabb har jag också varit på att lämna relationen när det plötsligt känts lika spännande att älska med min partner som att käka ravioli på burk.
I den bästa av världar kan man säkert hitta tillbaka till den där lustfyllda bubblan med en rad olika kreativa lösningar.
Men tänk om det inte går?
Det är i detta läge många andra kreativa läsningar verkar uppstå, dock i största hemlighet. Fenomenet otrohet uppstår.
En av två ger sig ut på egna strapatser och det är väl okej så länge man erbjuder sin förmodligen lika trötta och inte heller längre förälskade partner, samma möjlighet, samtycke.
När attraktion plötsligt uppstår utanför hemmets väggar så har man två val, agera på känslan eller inte agera. Oavsett, så behöver vi våga prata med vår partner om detta på ett jämlikt och förnuftigt sätt. Hur gör man det? Om jag själv blivit offer för detta hemlighetsmakeri hade jag nog tett mig lika förnuftig i ett sådant samtal som en tonåring som precis fått sitt wifi avstängt. Men i den bästa av världar kanske jag hade lyckats om hela samhället vore mer öppet för sådana samtal. Landet lagom hade nog behövt en del lektioner i relationella hanteringar redan i skolan.
Har den ena behov av trygghet medan den andra av frihet och lössläppthet så vore ett avslut att föredra. Inser båda att de älskar varandra men vill testa nya vägar en tid så går väl det an. Men, ger man sig själv den möjligheten i hemlighet, så riskerar man inte bara att överraskande smitta ner sin partner med diverse otrevligheter, utan också att få denne att känna sig förd bakom ljuset. Hemligheter trivs vi inte bra med, vi känner oss dumma och exkluderade.
Om man är nyfiken på alternativa relationsmodeller så tror jag att kärleken skulle vinna på att man vågar ifrågasätta normer och utforska dem. Det kan ge en större känsla av frihet men då måste båda parter dela denna nyfikenhet och köra med samma spelregler. Detta för att bibehålla en hälsosam relation och undvika missförstånd.
Fokus när vi är i en relation ligger ofta på vad den andra gör eller inte gör. Borde vi inte fokusera mer på vad vi själva behöver för att må bra och sedan kommunicera detta?