”Brexit – if and when.”
Ja, så inleds ofta nyhetsrapportering i BBC om Storbritanniens folkomröstning i juni om relationen till EU – det vill säga om och när det blir ett utträde. Som tillfällig besökare i London är det ingen överdrift att säga att Brexitomröstningen lett till en enda röra för både regeringen Theresa May och parlamentet. Det spekuleras i nyval, men det anses inte troligt att premiärminister May vågar sig på det. Det spekuleras i en ny folkomröstning. Men inte heller det anses särskilt troligt.
Till det komplicerade läget kom så nyligen High court of justice med utslaget att den brittiska regeringen inte på eget bevåg kan utlösa artikeln i Lissabonfördraget. Parlamentet betraktas av domstolensom suveränt och måste tillfrågas. Domslutet utlöste hätska angrepp på de tre domarna, som av Daily Mail kallades ”folkets fiender”. I parlamentet lär i dag finnas en majoritet för att Storbritannien skall stanna i EU. En ytterligare komplikation är att Högsta domstolen inom kort kommer att avge ett utslag. Oavsett det utslaget kommer debatten om brexit fortsätta. Planen är att förhandlingar med EU skall inledas i mars nästa år och pågå i ett par år.
Theresa May var i Cameronregeringen inrikesminister. Hon höll kort tid före folkomröstningen ett tal där hon radade upp för och nackdelar med EU-medlemskapet. Hon var DÅ för fortsatt EU-medlemskap. Nu skall hon förhandla om Storbritanniens utträde. Tilläggas kan att även premiärminister David Cameron var för medlemskap, när han utlyste folkomröstningen. Gissningsvis hade Cameron trott på ett JA. Folkomröstningar har svag ställning i den brittiska konstitutionen. Som i Sverige är folkomröstningar endast rådgivande. I Storbritannien har endast tre folkomröstningar hållits. Den första under Harold Wilsons tid gällde just skulle stanna i EU.
Men kanske har premiärminister May en ännu svårare uppgift och det är hålla i hop riket det vill säga att locka Skottland kvar (skotska befolkningen sade som bekant JA till EU) och att hindra Nordirland från att söka sig närmare Irland. Skottland har som bekant sagt sig villja söka EU-medlemskap som självständig stat. Här krävs diplomati på hög nivå!
I London är majoriteten stor för fortsatt EU-medlemskap. I stora delar av landet är kritiken mot EU desto större. Kritiken mot massinvandring av främst östeuropéer är massiv. Frågan om EU delar landet på alla möjliga sätt. Universitetsvärlden, som anses internationellt vara i toppklass, oroar sig för att de klassiska universiteten tappar både kvalitet och framför allt studenter. I dag finns här närmare en halv miljon utländska studenter.
Trots alla invändningar är det nog ändå så att brexit blir av. Utträdet kommer att ta betydligt längre tid än beräknat. Och framför allt Frankrike och Tyskland kommer i förhandlingarna sätta hårt mot hårt. De två stormakterna tycker att det brittiska utträdet är ett svek. Utträdet kommer säkert bli mycket dyrare än beräknat för regeringen May. En ytterligare skuld på 100 miljarder pund gissar finansministern Philip Hammond, som också han är för EU.
På flyget hem från Gatwick läser vi Martin Kettles kommentar i ansedda The Guardian. Kettle är inte nådig mot regeringen Mays hantering av nejet i folkomröstningen. Kettle tycker att utrikesminister Boris Johnson (tidigare uppskattad London-borgmästare) är ”fundamentalt oseriös” som utrikesminister. Kettle tycker att hela regeringen är paralyserad. Och förre premiärminister Camerons försök att koppla bort överhuset har Theresa May ändrat. Hon kan behöva alla röster i både under- och överhus, menar Kettle.
PS. Som om inte det räcker med brittiskt EU-utträde finns farhågor att parlamentsvalet i maj i Nederländerna och presidentvalet nästa år i Frankrike kan leda till ytterligare krav på EU-utträden. Men det får vi hoppas inte händer. DS