Med darrande ben och bultande hjärta tog jag stegen upp till redaktionen på Tranås Tidning för mitt första journalistjobb en dag i oktober 1987. 28 år senare läser jag att ilskna lokalkonkurrenten Tranås-Posten är Sveriges mest lönsamma medieföretag. Det väcker en del tankar om medieutvecklingen.
Tranås-Posten är en liten lokaltidning med knappt 3000 exemplar i upplaga som ägs och drivs av personalen. Tidningen kommer ut en dag i veckan och delas ut av egna tidningsbud på onsdagseftermiddagarna. Det var för övrigt ett populärt jobb för barn och ungdomar, som jag själv hade när jag växte upp i Tranås. TP:s redaktör Jan Justegård förklarar framgången med att man gör en ”bra och lokal” tidning. Samtidigt underlättar det säkert att konkurrenten Tranås Tidning, som jag jobbade på och som ägs av koncernen Hallpressen, blivit allt mer regional i sitt innehåll.
Tranås-Posten kan sägas vara ena ytterligheten i medieutvecklingen just nu. Små tidningar, på papper eller på nätet eller både och, tas över eller startas av några eldsjälar. Ett annat exempel är nättidningen Dagens Vimmerby som på kort tid blivit en tuff konkurrent till etablerade Vimmerby-Tidning. Dagens Vimmerby har inte bara ett läsvärt innehåll, utan har också lockat till sig stora annonsörer som ICA, Holmgrens Bil och möbelföretag.
Den andra ytterligheten är att internationella jättar som Facebook också satsar på journalistik och mer kvalificerat innehåll. Facebook har till exempel startat något som kallas ”Instant articles” där medieföretag som Washington Post lägger in sitt material direkt på sajten. Den som vill läsa en artikel och är inne på Facebook behöver i framtiden alltså inte klicka sig vidare i en länk, som är det vanliga i dag. Tjänsten har ännu inte kommit till Sverige, men gör det säkert i framtiden.
Någonstans mitt emellan dessa små lokala initiativ och globala jättar finns traditionella tidningar som Västerviks-Tidningen. Det är ingen hemlighet att många medieföretag har det tufft. Jag tror dock att det mer beror på att den gamla affärsmodellen inte längre fungerar än att läsare och lyssnare inte skulle vara intresserade av våra nyheter, reportage och övrigt innehåll.
Affärsmodellen behöver förnyas och utvecklas så att vi ökar intäkterna digitalt i takt med att prenumeranterna på papperstidningen blir färre och annonsintäkterna minskar. Det gäller digitala intäkter både från läsare och annonsörer. Det är inte precis någon liten utmaning, men ändå lättare än om utmaningarna berott på minskat intresse för vårt innehåll. Det värsta som kan hända är förstås att ingen bryr sig om det vi gör.
På den punkten är jag dock lugn. Jag tror det närmast ligger i människans natur att vara nyfiken och vilja veta vad som händer runt omkring henne. Lite skryt: VT:s papperstidning läses av 22000 personer varje dag.
På webben ligger läsningen på en hög nivå och ökar kraftigt i mobilen. Totalt sett når Mediehuset VT fler läsare och tittare än någon gång tidigare.
Inte minst när det händer något stort vänder sig Västerviksborna, och andra, till VT:s nyhetskanaler. När jag skriver detta kan jag till exempel se att vår nyhet om Gotlandsfärjan på webben lästs 6200 gånger under den första kvällen och morgonen. Det förtroendet är vi glada och tacksamma över.
På VT brukar vi säga att vi ska vara bäst i världen på Västervik. ”Bra och lokal” är ingen dum framgångsformel för en tidning.