Björn Ulvaeus talade om en vision som blir verklighet. Arkitekten pratade om ett hus i hållbara material som skulle stå i 1000 år och sedan bli "en fin ruin". Fastighetsbolagets VD berättade hur han åkt helikopter första gången till Västervik och blivit betagen av läget – unikt för Sverige, ja, hela världen. Byggbolagets vd talade om hur viktigt det är att finnas ute i landet, skapa jobb och bidra till tillväxt.
Tomas Kronståhl stod vid ett ståbord och sade att han kände en ”enorm lättnad” över att bygget nu kommit så långt. Inte glädje eller stolthet i första hand, utan just lättnad. Sedan lade han till att han förstås var väldigt glad också.
Jag tror att det spontana ordvalet säger en hel del om hur pressande Slottsholmenprojektet har varit för kommunen. Det. Fick. Inte. Misslyckas. Men för knappt ett år sedan var projektet nära att haverera när Björn Ulvaeus meddelade att han drog sig ur satsningen. Orsaken var inte glasklar – att han var trött och sliten spelade säkert roll, att vattenfrågan för det flytande hotellet inte var löst, likaså.
Efter sommaren var Ulvaeus tillbaka i projektet. Något flytande hotell blir det inte, åtminstone inte nu, men i övrigt verkar satsningen fullföljas enligt planerna. Tidningen Affärsvärlden har rapporterat att lägenheterna är svårsålda, men vid pressvisningen i onsdags var det av förståeliga skäl bara glada miner.
I december ska bygget vara klart, sju år efter Björn Ulvaeus ursprungliga idé. Sju år med överklaganden, kritik, underkända ritningar och förseningar av olika orsaker. Alla projekt drabbas av någon oförutsedd motgång, men Slottsholmen har drabbats av allt tänkbart, som någon sade i onsdags.
En viktig fråga är vad Västerviks kommun lärt av projektet. Om den nu lärt något. Vad gör kommunen nästa gång någon kommer och vill dra igång ett stort byggprojekt eller företagssatsning i Västervik? Eller för den delen en lite mindre, men viktig, satsning? Så här stora projekt är ju ganska ovanliga.
Svaret beror på vem man frågar. Kommunstyrelsens ordförande Tomas Kronståhl (S) säger att kommunen lagt om sina rutiner och i dag har en mycket bättre beredskap för att ta emot och samverka med tänkbara entreprenörer.
Redan för ett år sedan lovade han att en politisk styrgrupp skulle ta hand om alla stora utvecklingsprojekt. Kommunen skulle också utse en tjänsteman för att sköta alla kontakter med entreprenören. När det gällde Slottsholmen hade det varit upp till 15–20 olika personer som skött kontakterna. Ganska rörigt, med andra ord.
Oppositionsrådet Harald Hjalmarsson (M) ger en annan bild. Kommunen har inte alls några nya riktlinjer. Visserligen har man lärt sig mycket av Slottsholmenprojektet och när Ulvaeus var på väg att lämna tog man också flera bra, enskilda beslut. Det var till exempel då kommunen beslöt att snygga upp området och bygga soldäck för allmänheten. Men någon grundläggande förändring av kommunens arbetssätt? Nej, det tycker Hjalmarsson inte att han har sett.
Hmm... Det känns inte riktigt bra att kommunens två ledande politiker har så olika uppfattning. Delvis beror det på vad man menar med "styrgrupp". I dag utgör kommunstyrelsens presidium tillsammans med kommundirektören och näringslivschefen den grupp som styr kommunens arbete med näringslivsprojekten. Den gruppen kan sedan knyta olika tjänstemän till sig i en arbetsgrupp. Näringslivschefen fungerar som kontaktperson med entreprenören.
Något formellt beslut om att jobba så här finns inte. Kronståhl tycker att modellen fungerar bra, Hjalmarsson är kritisk och vill ha en mer formell styrning.
Jag tycker att politikerna måste ena sig och dra åt samma håll. Sådana här saker borde de väl vara överens om? Det kommande arbetet med kommunens näringslivsstrategi blir ett bra tillfälle att prata ihop sig och lägga förslag för ett bättre företagsklimat. Moderaterna har presenterat flera intressanta idéer som är värda att titta närmare på.
Det är viktigt inte bara för Björn Ulvaeus och andra entreprenörer, utan för hela Västervik.