Att hushåll, restauranger och stormarknader slänger tonvis med mat, medan människor intill containrarna hungrar, är ovärdigt ett civiliserat samhälle. Vi föder upp djur, transporterar dem, slaktar dem, transporterar igen – och slänger köttet!
Boven är snåriga livsmedelslagar och den utbredda missuppfattningen att ”bäst före” är detsamma som ”livsfarligt efter”, när det i själva verket bara är en rekommendation från producenten.
I stora mataffärer är det dessutom status att erbjuda varor med så lång hållbarhet som möjligt, det tyder på hög omsättning.
Att rea mat som snart går ut undviks av många, eftersom det signalerar att man är en lågprisbutik (vilket tydligen är fult) och lockar människor att köpa billigt i stället för dyrt. Hyllorna ska helst digna av varor, utan röda lappar, för då köper vi mer. Det har stormarknadschefer berättat för mig.
Mejerivaror och kött åker alltså i soporna innan bäst före-datum ens har inträtt. Den mat som skulle kunna gå till välgörenhet, reas eller bli djurfoder kastas. Ofta i slutna kompostkvarnar som omedelbart ser till att den blir både oåtkomlig och oätlig.
I Frankrike har stora livsmedelskedjor hällt klorin över den ätbara maten för att förhindra att någon tar den. Men nu är det slut med det. Franska parlamentet förbjuder att ätbar mat slängs. I stället ska den doneras till välgörenhet eller bli djurmat, annars riskerar den ansvarige böter på upp till 700 000 kronor eller två års fängelse.
– Att slänga en baguette är som att tömma ett helt badkar varmvatten, att kasta ett kilo kött är som att 15 000 liter vatten går till spillo. Matsvinnet i landet motsvarar 56 måltider per hushåll och år, siffror som får tanken att svindla, säger republikanernas Jean-Pierre Decool till L’Express.
I Sverige slänger matbutikerna 70 000 ton matavfall per år. 91 procent av den maten är enligt Naturvårdsverket fullt ätbar. Man kan må illa för mindre. När hakar Sverige på Frankrike? Varför kan inte vi också få ett politiskt beslut kring matsvinnet?
Willys berättade i veckan att kedjan hakar på tåget och inleder ett samarbete med välgörenhetsorganisationer, i hopp om att 200 ton mat kan skänkas i stället för att slängas. Måtte många fler stora matbutiker fatta lika kloka beslut. Jag vågar påstå att många miljömedvetna konsumenter är beredda att byta affär om livsmedelsaktörerna visar att de tar dessa galenskaper på allvar.
Att vi lever långt över jordens resurser torde stå klart för alla. För att hjälpa det uppväxande släktet borde matlagningens grunder in på skolschemat. Mina egna ungar kanske var ovanligt tröga, men inte fick de särskilt mycket vettigt med sig från skolans hemkunskap . . .
I okunskapens kölvatten lyckas livsmedelsproducenter numera kränga ”färska omeletter” och färdiga pannkakor i affären. Va?! De rätterna kan ju en chimpans lära sig.
Jag är trött på mästerkockar som briljerar i tv. In med mat-tv som lär ut grunderna i stället. Dit hör bland annat omelett och pannkaka. Att laga själv skapar respekt för maten. Respekt som gör att man inte lättvindigt sedan kastar bort den.
Några avsnitt kan gärna ägnas åt resträtter, så kanske vissa matkastare inser att inte minsta korvsnutt eller grönsaksbit behöver ratas.
Alla småskvättar läggs i en plastbytta i frysen och blir så småningom till en ljuvlig omelett. Eller gratäng. Eller pytt.
Hur svårt kan det va?