Vår ena grupp husdjur är fridfulla höns.
Våra andra grupp är två blodtörstiga ungkatter som älskar fågelkött.
Ni förstår problematiken.
Det är nervpåfrestande att ha en flock bytesdjur som höns i trädgården.
Varje morgon när jag ska öppna åt Bert och Bertorna, och varje kväll när jag kommer hem från jobbet, har jag hjärtat i halsgropen. Inget rovdjur har väl lyckats ta sig in?
Nu har vi byggt en hönsgård som borde vara lika ointaglig som Fort Knox, men man vet aldrig.
Gjutna stolpar, nedgrävt nät, nättak, och dessutom tunga trädgårdsplattor i flera lager på utsidan av nätväggarna.
Räv och grävling borde få bekymmer med att ta sig in till hönsen, men hur är det med mink och iller? Jag antar att de kan klättra över kycklingnätet längst ner på hönsgården och ta sig in via hönsnätet högre upp . . .
De andra husdjuren blir inte uppätna, med dödar desto bättre själva. De två ungkatterna Alice och Assar förser oss ständigt med möss, fåglar, ekorrar, ormar, fladdermöss . . .
Det är inte mycket att oja sig över, rovdjur är rovdjur.
Det jobbiga är att de prompt måste släpa in alla sina levande, halvdöda och heldöda byten i huset.
Honkatten lyckades komma igenom kattluckan med en levande skata i somras och Gubben hade fullt sjå innan han fick ut den oskadda fågeln.
Kommer hon en dag in med en av unghönorna, som inte är så mycket större än en skata, ligger hon pyrt till. Mycket pyrt.
Jag har två teknikönskningar gällande våra djur. Den första gäller kameraövervakade höns. Tänk en kamera i hönsgården, som via en app larmar mig i mobilen om att ett rovdjur försöker ta sig in till hönsen.
Med ett snabbt knapptryck kan jag sätta igång en sirén och saftblandare, placerade i hönsgården, och därmed skrämma slag på inkräktaren.
Nu vet jag ju inte om hönsen uppfattar denna kamera-övervakning som en inskränkning av deras personliga integritet, men jag tror de är smartare än så.
Det är ju inte övervakningen i sig som är det största hotet mot vare sig höns eller människor, utan det faktum att det finns individer som vill oss illa, förstöra, stjäla och mörda i det offentliga rummet.
Nu inställer sig frågan: Är en hönsgård att betrakta som ett offentligt eller ett privat utrymme?
Min andra teknikönskan gäller kattluckan. Redan den vi har är hightech, så tillvida att katterna har ett chip i nacken så att luckan bara öppnas för dem och ingen annan katt.
Men framför mig ser jag en utvecklad variant, där luckan känner av om katten har något i munnen och då förblir stängd.
Det är inte vad man hittar av djurkadaver/levande djur i sitt hem som är problemet. Det är vad man inte hittar.
Vännen Maria har också en ungkatt. Nyss lekte hon och katten med en boll, den for in under en byrå och matte sträckte sig in med armen för att hämta leksaken.
Där låg något, som vid en närmare undersökning visade sig vara en halv orm. Bakre halvan för att vara korrekt.
Var den andra halvan är, och i vilket skick den befinner sig, är i skrivande stund okänt.