På nätet sprids lögner av ryska yrkestroll, politiska extremister och grabbar som vill tjäna en hundring. När vi delar ”nyheter” utan att kolla källan vet vi inte vems ärenden vi går.
Det är allvar nu. Vi har ett problem att lösa och vi måste lösa det tillsammans. Vi är alldeles för lättlurade och känslostyrda, det här går inte längre.
Sociala medier är fulla av påståenden och nyheter som någon har delat. Det mesta är sant, en del är hårt vinklat och så finns det rena lögner förpackade som nyheter. Så har det sett ut i många år men vi är fortfarande beklämmande dåliga på att skilja på vad som är vad. När den falska nyheten om att Stefan Löfven hade infört cykelskatt dök upp kastade sig tusentals svenskar på tangenterna för att dela den med arga kommentarer. Den påhittande nyheten om att flera svenska kommuner hade förbjudit julgirlanger över gatorna för att inte stöta sig med muslimer fick enorm spridning, även utomlands.
Problemet med spridning av falska nyheter blir tydligt när man granskar vem som har skapat dem. Ibland är det människor som tycker det är kul att hitta på något och se hur det lätt det sprids. I fattiga länder finns unga män som lever av att pumpa ut falska nyheter som får många klick, och sedan få in några hundringar i annonspengar. I våras intervjuade Dagens nyheter några killar i Makedonien som förmodligen påverkat det amerikanska valet på det sättet.
I Sverige finns extrema politiska grupper som arbetar mycket målmedvetet för att skapa en bild av att Sverige är i kaos. De kommer att växla upp sin verksamhet inför valet. Ett av deras vapen är falska nyheter.
Men det värsta har jag sparat till sist: Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, så utsätts Sverige dagligen för attacker med desinformation. De kommer framför allt från Ryssland och IS och rör för det mesta känsliga ämnen som invandring, terrorism eller Nato-medlemskap. Ofta är det felaktiga detaljer som förrädiskt gömts i annan information. Syftet är att förvrida den svenska debatten och destabilisera samhället.
Snart börjar valrörelsen och den kommer att ha starka inslag av hot och desinformation på nätet. Upp med en hand: Vilka vill att de här krafterna ska påverka vår syn på Sverige och därmed få betydelse för vilka politiker vi väljer? Den insikt som vi alla måste ta till sig kan sammanfattas med en mening: När vi delar en nyhet eller ett påstående från en oklar källa så vet vi inte vems ärenden vi går.
Vi måste bli mer källkritiska och analytiska, även om det inte alltid är så lätt. Det är mycket känslor med i spelet när vi delar inlägg, vi sprider helst nyheter som bekräftar de åsikter vi redan har. Att dela en nyhet som förstärker vår politiska grupptillhörighet kan kännas viktigare än att avstå för att vi misstänker att den är falsk. Eller som jag läste i ett kommentersfält en gång: ”Jag skiter i om det är lögn för det kunde ha varit sant i det här jävla skitlandet”.
Nu anar jag att några av er redan är på väg att mejla mig för att tala om att jag tillhör ”ljugmedia” och att jag vill censurera den fria informationen på nätet. Men jag vill inte censurera någonting. Jag tror bara att Sverige mår bättre av att vi för en politisk debatt utifrån fakta, och hjälps åt att inte sprida det som uppenbart inte är sant.
Johan Sievers har varit reporter på Corren och är nu frilansjournalist på Redakta. Han nås på johan.sievers@corren.se.