Nu när färjan, under ett par månader, förbinder de två sommarpärlorna är det dumt att inte njuta av bägge.
Så jag tjatade igenom min idé, fick okej från chefen och tog båten. Ut från Lucerna efter frukosten och hemma i sängen strax före midnatt.
Under nio soliga timmar kan man hinna ganska mycket Gotland. För min del blev det ju mest arbete, roligt arbete.
Schemat höll. Jag hann leta upp utvandrade Västervikare i Visby, Träkumla och Tofta. En politiker, en före detta hockeyback och en överenergisk artist som bytt spår. Jag ska inte avslöja för mycket, men ni kommer snart att kunna läsa hur de har det på ön, Johannes Regell, Josef Sjöholm och Natalija Spajic och Mack Wesley.
Det blev trevliga möten, på tryggt avstånd från Stockholmsveckans bubblande partypuls på "Kallis".
Det blev en intensiv dag, mitt under turistinvasionen. Jag var en av de 500 000 väntade personer som väntas besöka vår största ö i sommar.
När båten slår av farten genom skärgården i skymningen och tutar på en mindre båt i farleden känns det ljuvligt, att vi vågar ge oss ut igen efter pandemin. Upplevelserna finns ju runt hörnet.
Allt kan ju alltid bli bättre och jag får medge lite generat att mitt val av lunch inte var optimalt. Kebabsallad utmed vägen var så långt från det kulinariska Gotland man kan komma. Räkmackan inför hemfärden reparerade lite.
Desto mer nöjd var jag med att få till ett svalkande dopp i "Träkumlagropen".