John Blund på ett annorlunda sätt
Dream (Tom Sturridge), ett kosmiskt väsen som kontrollerar alla drömmar, har hållits fången i över ett århundrade och måste efter sin fångenskap färdas mellan världar och tidslinjer för att ställa saker och ting tillrätta igen då hans högra hand, Lucienne (Vivienne Acheampong) kapitalt har misslyckats med att hålla både drömmar och mardrömmar i schack vilket resulterat i ett totalt drömkaos.
Neil Gainmans grafiska novell The Sandman (Vertigo Comics) gjorde sin debut redan 1988 men det är alltså inte förrän nu som den har gjorts till TV-serie. Själv slukade jag alla seriealbumen redan då och fascinerades och förfärades av världarna Dream förflyttar sig mellan och jag vill påstå att säsong ett fångar den där mystiska och fantastiska känslan av skräck och ockultism på ett utomordentligt sätt. Sturridge klarar av sin knepiga karaktär med bravur genom kombinera sitt Robert Smith-aktiga yttre med att balansera på den där hårfina gränser mellan understatement och dramatik på ett bra sätt. Rolllistan är imponerade och vi får se bekanta ansikten som exempelvis Stephen Fry, Gwendoline Christie och Charles Dance bara för att nämna några favoriter. Det är också trevligt att se att Netflix haft förnuft nog att kasta pengar över producenterna och låtit dem skapa drömvärldarna för att komma så nära seriealbumen som möjligt.
Bara för att man kan innebär det inte att man ska
Fem läkarstudenter kommer på den briljanta idén att försätta sig själva i ett dödstillstånd och efter det låta sig återupplivas för att kunna berätta om vad de upplevt där på andra sidan. Ganska snart inser de dock att de inte bara blivit upplysta utan även blivit smärtsamt påminda om mörkare aspekter på livet. 1990 gjordes Flatliners (med bl a Kiefer Sutherland och Julia Roberts) och 2017 års upplaga med samma titel är alltså en remake (oavsett vad filmbolaget försökte marknadsföra den som) och regissören Niels Arden Oplev står bakom den. Trots att manuset haltar och att filmen inte riktigt vet vad den ska vara klarar Oplev det ändå. Med talangfulla skådespelare som Diego Luna och (numera) Elliot Page tillsammans med Oplevs regi ror de ett tämligen rörigt manus i land.
Jag väljer att se filmen som ett drama som behandlar ett fascinerande ämne som skuld men frågorna vi också borde ställa oss är; vill vi verkligen veta vad som finns på andra sidan och vad är priset för upplysning?
Finns på HBO Max.
Skuggorna i grannskapet skrämmer
I The Black Phone (2021) blir Finney (Mason Thames), en mobbad trettonårig pojke från ett trasigt hem med en alkoholiserad pappa, kidnappad av en sadistisk barnmördare (Ethan Hawke) och placeras i en ljudisolerad källare som enbart huserar en trasig telefon. Ganska snart upptäcker Finney dock att han kan kommunicera med tidigare offer via telefonen och de har som gemensamt mål att hjälpa honom fly! Scott Derrickson har regisserat en otroligt spännande och tät thriller med vissa övernaturliga inslag där vi slits mellan Finneys nederlag och framgångar i sina desperata försök att fly kidnapparen. Nagelbitare är bara förnamnet och att kidnapparens karaktär och agenda medvetet är oerhört vag gör bara filmens ännu mer sevärd.
Baseras på en novell av Joe Hill och finns på AF Anytime.