Det är något speciellt att sätta sig i favoritsoffan och mysa ner, med en stor kopp rykande kaffe och bli skrämd från vettet. På bio är det ännu bättre; det är mörkt, suggestivt och resten av biobesökarna hoppar nästan lika högt som du själv och den kollektiva rädslan blir något ni delar där i mörkret.
Nåja, biobesöken har, av förklarliga skäl, knappast duggat tätt under 2020 men då återvänder vi gärna till soffan i hemmets trygga härd och Netflix utbud av läskigheter.
Vad hittar vi då i skräckgenren hos ovan nämnda streamingtjänst?
Svaret är; massor! Om jag dock får plocka några russin ur kakan blir det tre filmer som, av olika skäl, sticker ut lite extra och som definitivt är klart sevärda.
Vi börjar med Sinister; en otroligt välfilmad historia från 2012 om ett nyfiket sökande som tar vår huvudperson, true crime-författaren Ellison (Ethan Hawk) till ond, bråd död och en ondskefull demon som bland annat återpopulariserat gamla åttamillimetersfilmer för att få sin vilja igenom.
Den här filmen har några år på nacken men jag tycker att den faktiskt håller än idag mycket tack vare Hawks lågmälda skådespeleri och den suggestiva atmosfären hela filmen igenom får vi oss en skräckfylld berg och dal-bana som är så mycket mer än en otäcka-ljud-på-vinden-film.
Jag älskar att vara ute i skogen men efter att ha sett The Ritual (2017) blev jag nästan lite rädd för vad som gömmer sig bakom granarna så där i skymningen.
Efter att ha förlorat sin vän i ett rån bestämmer sig fyra amerikanska kompisar att gå Kungsleden (!) i en sorts sista hyllning till den döde. Efter ett missöde blir en utav dem skadad och strax efter en störtsäker ”genväg” befinner de sig alldeles vilse mitt i en baueresk skog där något stort och okänt följer varje steg de tar. Medan tre av dem försöker vara kreativa och logiska grips den fjärde, Luke (Rafe Spall) av irrationell rädsla som dessutom speglar hans roll som gruppens svage länk. Snart börjar dessutom den lilla gruppen decimeras i rask takt.
Du kanske avfärdar den här som en fånig monsterfilm men jag vill hävda att den även innehåller en tämligen mörk lovecraftiansk historia om skuld, sorg och om att våga konfrontera sina inre demoner.
Okej, du kanske inte alls hänförs av vare sig demonologi eller mordiska skogsväsen så varför inte då kolla in Hush, en riktig klassisk nagelbitare från 2016 som handlar om något som i allra högsta grad är verklig skräck; stalking och inbrott. Ja, jag är medveten om att det gått total inflation i amerikanska home invasion-filmer men det här manuset lägger till en twist i och med att vår protagonist thrillerförfattaren Maddie (Kate Siegel) är dövstum.
När väl spänningen sätter igång på allvar har vi fått detta faktum förklarat samt hur hennes vardag fungerar. När den psykotiske och sadistiske antagonisten smyger sig på inser att han sitt tilltänkta offers prekära belägenhet och man kan förmoda att han anser sig själv ha full kontroll. Maddie, å sin sida, är dock ingen klassisk ”kvinna i nöd” utan är smart, beräknande, driftig och väldigt beredd att försvara sig själv och sitt hem till varje pris.
Det här är en film du inte ska se ensam eller, framförallt, om du bor ensam ute i skogen men törs du ändå titta lär du knappast gå ut mer den kvällen.