I mitt hemland Syrien säger vi att politik är de vuxnas sak, barn får varken diskutera eller framföra sina åsikter om det som händer inom politiken i världen. I skolorna studerar alla barn ett ämne som heter Nationalsocialistisk kunskap. Det handlar om det största och enda partiet i landet. Syftet med ämnet är att alla barn ska eller bör tycka likadant om politik när de blir vuxna. Eleverna undervisas i ämnet från årskurs tre till och med gymnasiet.
Partiets program är fullt av värderingar, moral och strävan efter ett värdigt liv för alla, men det är stor skillnad mellan vad som skrivs i partiets böcker och hur det ser ut i verkligheten.
I böckerna får vi lära oss att alla har samma värde, folket har makten, och att vi är kompanjoner i hemlandet. Men det räcker med att öppna dörren till klassrummet för att upptäcka att så ser verkligheten inte ut.
Även om alla märker den tydliga skillnaden får man inte visa det. Istället förväntas alla applådera efter varje punkt som presenteras av programmet. Mina föräldrar var en gång i tiden medlemmar av partiet. De sa att på den tiden var partiet aktivt. Det var ett jättebra parti som kämpade för Syriens självständighet från Frankrike. De tycker det är synd att situationen blivit så värdelös, när det som borde vara frivilligt blir obligatoriskt tappar det sin betydelse och man förlorar intresse och engagemang. Jag har också varit medlem i partiet liksom kanske mer än hälften av den syriska befolkningen.
En representant av partiet besöker elever som går i årskurs 10, för att eleverna ska anmäla sig till partiet. I en namnlista antecknar representanten positiv bredvid den som har fyllt i blanketten, icke positiv bredvid den som inte har anmält sig men kanske tänker anmäla sig i framtiden. Representanten noterar ”agerar positiv, icke negativ" bredvid den som varken anmäler sig eller inte tänker anmäla sig framtiden. Agerar negativ”, och negativ positv för dem som har en annan åsikt om politik. "Om du inte håller med oss, så är du mot oss” är det som gäller oftast.
Vi röstar för att utse ett parlament och en president, vi har lagar, vi har olika partier, men i slutet blir det ändå så att alla bara har ett parti att välja på. Allt annat är förbjudet.
Det finns en färdig form för tankar och synpunkter, för hur ska vi agera och reagera, menar de som anser att den här formen bör passa alla folk.
Men det finns människor som försöker att förändra och bilda ett samhälle som är liknande det som beskrivs i böckerna. Det ger hopp om att alla som vill kan göra skillnad. Läraren i skolan, polismannen, domaren, föräldrar. Var och en kan spela roll och alla har ansvaret att börja med sig själva.
Jag blir så glad när mina barn diskuterar det som händer i världen. När de pratar om samhället både i skolan och hemma - i obegränsad frihet Jag blir glad när de får lära sig om alla religioner med öppet sinne.
Jag tycker mycket om när de tittar på Lilla Aktuellt. Jag är glad över att de i framtiden kommer att kunna välja det parti de tycker är bäst, och kan vara politiskt aktiva om de vill.
När barn blir medvetna får vuxna ibland besvara de frågor som vi vuxna inte vägar ställa till oss själva - som varför en del människor dör av svälten medan andra kastar mat, varför folk döder varandra, varför finns vapen, varför en del är torstiga och andra slarviga med vatten.
Demokrati är en process, en livsstil. För om man uppfattar det rätt bör man inte bara läsa om demokratin i böcker utan istället uppleva den.
Reem Alhaddad kom från Syrien till Sverige som flykting hösten 2013. I dag bor hon i Västervik och arbetar som integrationsassistent.