I början av 2007 var jag inte på topp. Jag var dumpad och bostadslös och bodde tillfälligt hos mina föräldrar. Men jag hade min bil och just den här kvällen hade jag tagit bilen in till stan för att gå ut med en kompis. Vi satt på krogen där en annan kompis till mig en gång dansade in bakom bardisken när personalen var ute och rökte, smög in en flaska sprit under kavajen och sedan dansade bort till vårt bord igen.
Hur eller hur, där satt vi, jag nykter och han inte alls nykter. Han ville gå till Stadt. Jag var ganska trött och undrade om jag inte kunde få hans nyckel så att jag kunde åka hem och sova istället. Det var det som var planen, att jag skulle sova kvar i stan. Men hur det nu var så hängde jag i alla fall med till Stadt.
Det är så mycket i livet som består av tillfälligheter. Ni vet, "hade jag svängt vänster istället för höger den där gången så hade allt kunnat se helt annorlunda ut". Den här kvällen var verkligen en sån kväll. För nere på dansgolvet på Stadt stod min före detta klasskompis från högstadiet. Jag hade aldrig gillat honom, men en gång råkade jag hångla lite med honom, just utanför Stadt av alla ställen, och en helt annan kompis än de tidigare nämnda filmade allt med sin mycket pixliga mobilkamera och brukade reta mig med den där filmen. Men just den här kvällen gick jag fram och pratade med honom. Han larvade sig och bjöd upp till en tryckare när sista låten spelades och jag larvade tillbaka och vi dansade lite och sen var det dags att gå. Men då visade det sig att kompisen vars soffa jag skulle sova på hade fått ragg så den dörren var stängd.
Nu var jag verkligen för trött för att åka hem till mamma och pappa. Så jag frågade högstadieklasskompisen om jag kunde sova hos honom och han tyckte att det var perfekt eftersom han fick skjuts hem.
Sedan blev det liksom bara så att jag började hänga där. Jag hade inte så mycket för mig om dagarna och spenderade den mesta tiden med att ligga i hans säng och kolla på serier, eller röka vid den franska balkongen medan han spelade datorspel. Och någonstans den där våren så blev jag vansinnigt kär i honom.
I juni i år hade vi varit tillsammans i 16 år och vi har firat sexårig bröllopsdag. Vi har två barn, ett hus, en egen jargong och en gemensam historia. Och jag är helt övertygad om att vi inte hade haft något av det om det inte vore för den där natten på Stadt. Så tack Stadt! Tack för att livet blev som det blev.