Det är dags för min man och mig att uppleva sommaren på samma sätt som alla andra Västerviksbor gör. Efter nästan fyra år i Västervik ska vi för första gången till festivalen och lyssna på artisterna i slottsruinen.
Mannen och jag har haft långa funderingar kring om vi skulle förstå låtarna eller inte, om vi skulle njuta av musiken, om vi skulle känna oss ensamma om vi gick på visfestivalen. Till slut köpte vi äntligen biljetter. Vi läste festivalens program och den enda artisten som vi känner till lite grann är Miss Li, så vi bokade biljetter till lördagens event.
Innan dess gick jag förbi utanför slottsruinen, hörde musiken och tyckte att de som satt där inne verkade ha det så roligt.
Det som tidigare hade stått mellan mig och att komma in dit var inte bara att ha råd att köpa biljetterna, det var en känsla av att jag inte tillhör den här gruppen. Att komma in i en grupp där nästan alla känner till alla, att inte ha gemensamma saker att prata om, att språket inte räcker till för att beskriva saker och ting, att inte veta hur det går till eller vad man ska göra, då blir murar höga och avståndet blir långt mellan dig och samhället.
Vi står i kön. I väntan på att komma in tänker jag på att jag aldrig skulle ha stått så här tidigare. Jag kommer på vad som förändrats i mitt liv i Sverige och som gör att jag vågar stanna i kön med ”svenskar” för att gå på en festival. Först är det språket, det andra att jag tjänar mina egna pengar nu. Men det är inte bara så, det är känslan av att jag har landat i landet, hör hemma, har kompisar, att jag blir mer medveten om sociala koder. Hemma betyder nu för mig Västervik och landet är Sverige. Jag är inte längre på flykt.
Kanske många nyanlända har kommit så långt i språket och med jobb, men ändå känner sig inte alla höra hemma här. När man känner sig tillhöra en grupp vågar man delta i gemensamma aktiviteter med andra. Okunskap kan vara det värsta hindret som gör att människor vägrar öppna sig för nya möjligheter i livet.
Konsertens fyra timmar i slottsruinen oroade jag mig för skulle bli tunga, men de gick så fort, stämningen, artisterna var härliga, vi var så glada och nöjda. Vi njöt av varje sekund och det ska vi göra nästa år också. Vi slår upp några ord i Lexin medan vi sitter och lyssnar på artisterna men vi förstår helheten.
Den här kvällen är en svensk kväll med Västervikssmak. För oss är det inte bara en fest det är ett steg närmare det svenska samhället.
Små detaljer i livet kan hjälpa till så att man känner sig delaktig i samhället. Längtan till fredag, till fredagsmys, är nya saker som jag känner till efter att ha jobbat här ett år. Nu förstår jag varför semester är så viktigt. Varför Visfestivalen är en av stadens tradition.
Reem Alhaddad kom till Sverige som flykting hösten 2013. Hon bor i Västervik och arbetar som integrationsassistent.
Fotnot: LEXIN är ett webbaserat lexikon på svenska och många andra språk som är anpassat speciellt för flerspråkig undervisning.