A-traktorerna gör mig livrÀdd

LÄt mig först sÀga att om jag hade varit 15 Är i dag sÄ hade jag ocksÄ velat ha en A-traktor.

PÄ min vÀg till jobbet finns ingen vÀgren, som hÀr, dÀr A-traktorförarna kan hÄlla sig. Det leder till idiotiska omkörningar.

PÄ min vÀg till jobbet finns ingen vÀgren, som hÀr, dÀr A-traktorförarna kan hÄlla sig. Det leder till idiotiska omkörningar.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2022-11-02 17:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det Ă€r tisdag morgon och min del av vĂ€rlden Ă€r inbĂ€ddad i rena LĂŒtzendimman. Jag ser bara nĂ„gra meter framför mig nĂ€r jag tar mig mina dryga tvĂ„ mil till jobbet.

Den första milen, pĂ„ en kurvig och backig 70-landsortsvĂ€g utan vĂ€gren, Ă€r det hjortarna som fĂ„r mig att köra med hjĂ€rtat i halsgropen och snigla mig fram i 40–50 km. 

Plötsligt stÄr det en praktfull dovhjortshane, med jÀttehorn, mitt pÄ vÀgen. Som en isstod.

Jag kollar snabbt i backspegeln, ser att bilen bakom mig hÄller bra avstÄnd, sÀtter pÄ varningsblinkers och bromsar. Det Àr ett suverÀnt sÀtt att varna mötande eller bakomvarande fordon för vilt.

Hanen gÄr i sakta mak av vÀgen. Och jag andas ut.

Bara för att kort dÀrpÄ tvÀrnita igen, nÀr en flock tonÄrshjortar kommer farande i full galopp och halkar sig över vÀgen, pÄ vÀg ned mot sjön för att dricka.

Min sista mil Ă€r pĂ„ en hyfsat rak, men smal, 80-vĂ€g över ÖstgötaslĂ€tten. OcksĂ„ utan vĂ€gren.

HĂ€r Ă€r sidosikten bra och det Ă€r inte hjortar som Ă€r skrĂ€cken, utan A-traktorer som kör i sina tillĂ„tna 30. Köerna bakom dem ringlar sig ofta lĂ„nga. Vissa förare – de som fĂ„r horn i pannan nĂ€r trafiken inte flyter i den takt de sjĂ€lva vill – gör idiotiska omkörningar.

Jag Àr livrÀdd för de hÀr ungarnas skull. SÀrskilt i tÀt dimma, som nu. Snart kör jag ocksÄ i 30. Kan jag fÄ dispens för en varningstriangel?

Det Àr inte konstigt Àr att A-traktorerna har fördubblats och nu Àr drygt 50 000 stycken. Explosionen kom efter en regelÀndring 2020, som gjorde det lÀttare att göra om personbilar till A-traktorer.

NÀr jag var 15 hade jag definitivt hellre kört en sÄdan Àn frusit rumpan av mig pÄ moppen.

Och i takt med regionens nedlĂ€ggning av bussar pĂ„ vischan förstĂ„r jag verkligen att 15–18-Ă„ringar vill kĂ€nna friheten att kunna förflytta sig efter skoltid, utan att förĂ€ldrarna ska köra dem hit och dit.

ÄndĂ„. Det Ă€r obegripligt hur man kunde tillĂ„ta dem 2020, utan att tĂ€nka till innan sĂ„ mĂ„nga unga började dö och skadas. Det handlar ju om 15-Ă„ringar, som efter 12 timmars utbildning och körprov pĂ„ en moppe, slĂ€pps ut pĂ„ 90-vĂ€gar!

NÄgra timmar efter min skrÀckfyllda fÀrd i dimman lÀser jag Transportstyrelsens förslag till förÀndrade regler för A-traktorer, med krav pÄ bilbÀlte, vinterdÀck och en person per sÀte.

VĂ€nta nu.

Hur kunde de kraven INTE varit med 2020? 

För att man fortfarande tÀnkte sig att fordonet "traktor" skumpar omkring i maklig takt pÄ en fridfull Äker?

Man tar sig för pannan.