Varför inte erkänna felet?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De av kommunfullmäktige utsedda kommunala revisorerna har för andra gången enhälligt talat om för barn- och utbildningsnämnden, att beslut fattats i strid med delegationsordningen då en person omplacerades till en annan förvaltning, en kostnad på över 1,5 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar som ska belasta barn- och utbildningsförvaltningen.
Vad säger då barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Hugosson om att revisorerna står fast vid sin bedömning, trots att han som ordförande lagt ut över 100 000 kronor av barn- och utbildningsnämndens medel på en konsult för att rentvå sin förvaltningschef?
Jo, han säger "Förvaltningschefen har handlat rätt, men det är fel i delegationsordningen". Kan denna märkliga logik också tillämpas, då eventuellt andra fel begås på barn- och utbildningsförvaltningen? "Vi har inte handlat fel. Däremot måste vi se över det skrivna, det vill säga reglerna".
Alla människor gör fel någon gång! Inte ens en nämndordförande och en förvaltningschef är ofelbara. Då vi "vanliga" människor gör fel får vi erkänna det och ta konsekvenserna av vårt handlande. Det försöker föräldrar lära sina barn redan då barnen är små, och säg den förskola/skola som inte diskuterar denna fråga med eleverna.
Borde inte också dessa offentliga personer kunna erkänna att de gjort fel i stället för att skylla på andra/annat?
Är detta förebildlighet i en lärande organisation?