Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att denna satsning - lyckligtvis - skulle gå om intet har jag hela tiden varit klar över och jag antar att "draghjälpen" från finanskrisen kom att bli den kommunala gåvan från ovan. I sammanhanget bör det understrykas att jag i övrigt och starkt välkomnar bärkraftiga och för kommunen nyttiga projekt.Jag har emellertid svårt att förstå är att det skulle ta så lång tid för den inledande, kommunala euforin att svalna, i all synnerhet som att kommunens egna siffror visar på kostnader i storleksordningen elva miljoner och intäkter kring en enda miljon räknat på årsbasis (Utkik 2008, nr 4, sid.11). De siffrorna får väl ändå betraktas som rätt magstarka?Detta visar bland annat. på två saker:Att ansvariga inte har haft rätt kompetens när det gäller att kvalitativt kunna värdera - och att kvantitativt kunna räkna på - potentiella projekt (något som är helt fatalt), och att kommunsansvariga inte rätt kunnat värdera den kompetens som - helt frivilligt - erbjudits utifrån.Nu står nästa projekt för dörren; "Kultur och hälsa ska sätta Västervik på kartan"."På kartan", detta förfärliga uttryck!Månne har kommunansvariga dragit någon lärdom av HC-tabben? I alla fall så att man dels håller litet hårdare i skattepengarna i anslutning till den nya visdrömmen och dels ser till att konsultens kompetens är högre den här gången, jämfört med det förra viskåksäventyret. Det är i och för sig inte svårt, men nu menar jag professionell kompetens och inte bara vanlig, glad tro.Har vi några försäkringar på detta?Som ett helt fristående tillägg upprepar jag som vanligt att - den nationella - vården av de åldringar som tidigare var med och byggde upp vårt samhälle och välstånd är bedrövligt eftersatt.
