INSÄNDARE: Till en baktalad knöls försvar

Lärorna som ska frälsa oss från allt ont predikas numera sällan av präster, pastorer eller mullor, de marknadsförs istället av diverse hälsoprofeter. Att motionera rätt och att äta det som föreskrivs har blivit någon sorts ny religion. Genom åren har det varit diverse födoämnen som varit mer eller mindre farliga. Mejeriprodukter som smör och vispgrädde fick man en period nästan smuggla med sig ut från affären. Och vem minns inte larmet för några år sedan om det direkt livsfarliga med att äta matvaror som upphettats i olja. Det sades innehålla något som kallades akrylamid. Då var det en sådan sensation att nyheten trängde undan invigningen av nya vägen mellan Gamleby och Överum från VT:s första sida. Nu har man visst omvärderat det larmet, som man brukar göra med de flesta efter en tid.
Att känna svaghet för godis och kakor har under senare år ansetts nästan värre än att vara slav under någon tung narkotisk drog. Det som förr hette godissugen heter helt följdriktigt sockerberoende.

Den senaste frälsningsläran som sprider sig över landet predikar om att vi alla ska äta enligt GI-metoden. Hyllor som bara innehåller "godkända" varor börjar finnas i affärerna och från någon ny restaurang i staden såg jag att man kunde köpa GI-godkänd smörgåstårta. Det låter ungefär som giftfritt odlad tobak. Ett av denna metods största hatobjekt verkar vara potatisen. Den ska bytas ut mot ris, bönor och fullkornspasta. Nötter och diverse exotiska frukter ingår också som en viktig del i kosten. Efter vad jag kan förstå så är inget av detta närproducerat, ett begrepp som tidigare ansetts som heligt, det är däremot potatis. Mest förundrad blev jag när jag läste att glutenfritt bröd är bannlyst. Säg mig en enda människa som äter glutenfritt bröd av någon annan orsak än att man lider av celiaki (glutenintolerans) och inte kan äta något annat bröd.
Själv är jag nästan helt okänslig för trender av det här slaget, lagom av allt, särskilt det som är gott och vällagat av riktiga råvaror är min oslagbara tes. Som en av de viktigaste hörnstenarna i den dieten finns just potatisen.

Den är enligt uppslagsboken "med sin rikedom på stärkelse, C-vitamin och fullvärdigt protein ett av våra viktigaste födoämnen". Den räddade vårt lands snabbt växande befolkning från hungersnöd när den infördes. När odlingarna på Irland, på 1840-talet, blev angripna av brunröta och ruttnade bort, halverades landets befolkning. De som inte svalt ihjäl flydde till ett bättre liv i USA. Så nog har potatisen innehaft en viktig roll i historien, mycket större än kungars och presidenters göranden och låtanden.
Att denna livsviktiga knöl ska komma i vanrykte bara för att någon hälsoprofet har kommit fram till att den ger för snabba kalorier tycker jag är närmast upprörande. Att tala till potatisens försvar är egentligen ganska enkelt, jag behöver bara be om svar på några enkla frågor:
Vad ska man äta till sill och snaps på midsommarafton ?
Vad ska ersätta Janssons frestelse på smörgåsbordet och som vickning?
Vad ska sällskapa färska rårörda lingon när raggmunken fått träda tillbaka?
Själv kommer jag att fortsätta att äta detta oslagbara födoämne i sällskap med allt annat som jag tycker är gott, oavsett vad hälsoprofeterna säger. Säkert är mycket av det jag stoppar i mig bevisat onyttigt, men jag tänker inte leva som en sjuk för att dö frisk.

Insändare: Till en baktalad knöls försvar