Svensk sjukvård
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I sjukhusstadgan för Sverige från år 1940 stod det att den som är klinikchef skall bemöta de vårdbehövande med vänlighet och människokärlek samt tillhålla den honom underställd personal att kärleksfullt utföra sina åligganden.
I den sjukvårdslag som kom 32 år senare (1972) åligger det klinikchefen att svara för att vårdplatser, personal och utrustning utnyttjas effektivt, att personalen noggrant fullgör sina åligganden och att verksamheten bedrivs så ekonomiskt som möjligt.
En förändring har skett från patientens omvårdnad till omvårdnad av de knappa resurser som står till förfogande. Omvårdnad av både patient och resurser går kanske att förena?