Socialdemokraternas ansvarige för skolan, Gunnar Jansson, ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, skriver i ett svar till mig att den bild som jag förmedlat från skolpersonal till nämnden inte stämmer. Han fortsätter med detta att avfärda vad jag rapporterat, trots att han tillsammans med mig och förvaltningschef Kalle Söderberg fick samma, minst sagt tydliga bild av skolpersonal vid ett möte. Detta kallas på svenska för att ljuga.
Bilden av läget är inte ny. Västerviksupproret visade på föräldrarnas stora missnöje. I lokalpress har vi alltför länge kunnat läsa hur lärare och fackliga företrädare beskriver att vad de kunde göra förut, hinner de inte idag. Stressen och otillräcklighetskänslorna av att inte längre kunna räcka till för alla barn ökar. Alla elever drabbas, men särskilt de elever som behöver extra stöd. Elever tappar taget och lärare sviktar. Skolan som skall vara för alla har blivit en skola för ingen.
Jansson frågar i sin artikel vad vi socialister vill. Vi vill att Barn-och utbildningsnämnden lyssnar in vad problemen är och beslutar vad som ska göras för att det ska bli bättre. Första steget måste givetvis vara att sluta skära ner. Utan ett slut på nedskärningarna kan inget förbättringsarbete diskuteras på allvar. Nämnden måste såklart ta reda på hur det ser ut på varje skola, och särskilt uppmärksamma det som gör att elever inte lyckas i sitt skolarbete.
För det första måste vi utgå från det all forskning visar, nämligen att det är läraren som är viktigast om eleven ska trivas, utvecklas och lära sig. Kompetensutvecklingen som idag är ordentligt eftersatt måste stärkas upp. Lärarna skall ha goda möjligheter att utvecklas inom de ämnen de undervisar. Vi vill satsar resurser på skolan, så att inte rektorer och lärare ger upp och flyttar. Vi vill att nya lärare som söker jobb skall kunna välja vår kommun bland de första, inte de sista. Vi måste ha en så god bemanning att vi klarar att uppfylla skollagens och läroplanas krav.
Vårt andra förslag gäller elever i stort behov av stöd. Tidigare fick dessa elever stöd tidigt av särskilt utbildade lärare, nu ska de få det av klassens lärare. Detta sparar pengar, men innebär att alla elever blir lidande när klassläraren inte räcker till för allas behov. Och tro det eller ej Gunnar Jansson, men skolans syfte är inte att kosta så lite som möjligt.
Vi vill skapa en modell där elever i stort behov av stöd, kan få det under en begränsad tid i en särskilt utformad grupp under ledning av speciallärare. Jansson ifrågasätter i detta sammanhang min människosyn. Vi vill att varje elev ska kunna växa i skolan. Vissa elever behöver mer stöd än andra.
Slutligen, Gunnar Jansson hävdar att det i vår värld finns oändligt med resurser. Om vi leker med tanken att Socialisternas många goda krav i vår välfärdsbudget skulle genomföras i motsvarande omfattning i hela riket skulle detta kosta runt 60 miljarder kronor. I nedskärningarnas tider kan detta låta mycket. Lite perspektiv på saken skadar dock inte. Sedan 2006 har Alliansens genomfört skattesänkningar på ca 130 miljarder kronor årligen (i relation till 2006 års skattekvot), det vill säga mer än det dubbla.