Slutreplik i debatten om räntor och pengar. Till att börja med så blir jag stolt över att J-O Bernhard tror att jag hämtat mitt stoff från en skolbok för det har jag inte. I övrigt skriver han, som vanligt, mycket som går att skriva under på.
Men räntans funktion är en annan än min slutsats. Det är inte ett sätt att kontrollera och styra och ställa. Kanske har det betraktats som det i förgången tid. Nej, idag är det en betalning till de som ställer kapital till förfogande och riskerar att förlora det. Antingen genom inflation eller i reda kronor.
Jan-Olov Bernhards ifrågasättande av systemet som sådant och, som tidigare antytts, ifrågasättandet av bankerna överhuvudtaget kan jag inte dela. I slutet menar Bernhard, även om det inte sägs högt, att en medborgarlön skulle vara att föredra men att "dela ut pengarna" uttrycker en nonchalans, likgiltighet och brist på respekt inför penningen i sin helhet. Många av mina ifrågasättanden avfärdar J-O Bernhard med tystnad. Orsak och verkan måste belysas.
Jag skulle till och med gå så långt som att säga att miljöpartiets politik inte äger trovärdighet inom miljöområdet. Allt hänger ihop, god miljöpolitik har inget parti monopol på, och hushållning med en bristvara som kapital är också god miljöpolitik.