Polisen - flexibel men otillräcklig
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I bjärt kontrast till Ersgårds idylliska beskrivning av situationen står de ideliga larmrapporter i media om polisens otillräcklighet och misslyckanden i att klara av sitt jobb.
Narkotikabekämpningen är ett stort fiasko. Knarket flödar in i landet i stora mängder, och man har slutat att tala om nolltolerans i det sammanhanget.
Om man anmäler en stöld, möts man av ett ganska förstrött intresse, och det ger sällan upphov till någon större utredning. Det har man inte resurser till.
Så sent som i höstas framkom, att kriminalpolisen i länet inte hinner utreda anmälningar. Antalet öppna sådana hade ökat dramatiskt från 400 till cirka 700.
Ersgård nämner, att begreppet närpolis håller på att försvinna, men går inte närmare in på orsaken. I april förra året konstaterade polisförbundets ordförande Jan Karlsen, att närpolisverksamheten havererat på grund av ständiga nedskärningar och alla nya projekt poliser ska deltaga i. Man såg ingen ljusning eftersom underbemanningen var så svår. Exemplen kunde mångfaldigas.
Länspolischefens förnöjda inlägg rimmar illa med verkligheten, där man ideligen tvingas konstatera, att polisen inte klarar av sina uppgifter på grund av bristande resurser, dwt vill säga polisbrist.
I det läget har man här i länet lagt ner över hundra miljoner kronor på nya och pampiga polishus i Kalmar och Västervik i stället för att satsa på fler polistjänster. Detta är inget annat än grov misshushållning med allmänna medel.