Ömma tår skapar färglöst samhälle
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För en lätt beröring av dessa ömma tår, är väl det enda man kan kalla de lila fönster som Monica König har färgsatt sitt hus med. De lila fönstren som fått tjänstemännen att se rött, är en så liten del av huset att det mycket lite påverkar helhetsbilden. Snarare får man väl se de lila fönstren som accent som lyser upp den grå vardagen.
Att ha tjänstemän som nitiskt försöker likrikta människor i vårt samhälle, tar bara bort den kreativitet som vi idag behöver för att utveckla Västervik mot framtiden.
Vi behöver färgstarka och kreativa människor och det borde vi alla inom alliansen arbeta för.
I det här fallet så tycker undertecknad att det inte finns någon anledning att så kraftfullt agera så att man är beredd att hota med vite på 20 000 kronor. Det finns värre saker än lila fönster.
Lägg ner er kommunala energi på något vettigare, exempelvis alla fasader som håller på att rämna på några av våra vackraste hus, en del i kommunal ägo. För att inte tala om alla överfulla papperskorgar och sopbingar som misspryder en vacker sommarstad fylld av turister och sommarstinna Västerviksbor.
Monica König är just en sådan färgstark person som vi i kommunen så väl behöver. Ta inte död på hennes kreativitet och livsglädje.
Rent psykologiskt så kan likriktning av människors vardag och verklighet få allvarliga följder.
Färgen lila tillhör idag vanligen inte de färger som används för att färgsätta hus med. Men idag är inte imorgon. Om nitiska tjänstemän ständigt talar om för oss att färgen lila är förkastlig och den skall bannlysas, så blir det snart en betingad reflex som får oss att reagera negativt på just denna färg.
Fram för ett aktivt stöd för färgstarka individer i vår kommun. Denna uppmaning kommer från undertecknad, som oftast syns färglös i svarta kläder, men som försöker vara färgstarki sitt sätt att vara och agera.