Om sol, uran och kompetens
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Insändarskribenterna från miljöpartiet de gröna påstår att de hittat uppgifter om att uranet räcker 80 år, sedan är det slut. Fördubblar vi priset på uran räcker uranet några hundra år ytterligare. Det är inte bara uran som är klyvbart. Torium och plutonium har klyvbara isotoper. Med briderreaktor och transmutationsteknik skulle kärntekniken ha bränsle för några tusen år. Under de åren skulle vi säkert få fram nya bättre lösningar på vår energiproduktion.
Akko Karlsson och Jan-Olov Bernhard utgår ifrån att en "Tjernobylolycka" alltid skall hända. Ofta vid alla slags olyckor störs den ekologiska balansen. Det kan vara en dammolycka, ett stort utsläpp från en kemisk fabrik eller vid tillverkning av vindkraftverk.
När det gäller urangruvor så åk till Ranstad och titta på den nedlagda urangruvan där (dagbrott). Läs följande rapporter från nätet: analys/lankar/uran/m-rapp1.pdf och /m-rapp2.pdf.
Energi som har sitt ursprung i solen har mycket låg energitäthet. Exempelvis ger ett kilo ved 1 kWh medan lagrad energi till exempel ett kilo uran ger 50 000 kWh. Energitätheten bestämmer priset. Från solen mycket högt pris, från kärnreaktorer mycket lågt pris. Vår välfärd har vi byggt upp med hjälp av bland annat tillgång på billig energi. Skall vi till nästa generation överlämna ett dyrbart energisystem? Är det moraliskt riktigt? Märk väl kostnaderna för avfallet har vi mer än väl betalt.
Angående fisken kring fundamenten så är det en partisk rapport från de havsbaserade vindkraftverken i Burgsvik, Gotland, där man har sett småfisk simma runt dessa betongklumpar och dragit slutsatser.
När det gäller förståelse av miljörapporter så har jag hör och häpna skrivit en 10-poänguppsats vid Umeå Universitet i miljöteknik, och till min stora överraskning fick jag mvg på den. Nu är frågan om er bedömning av min kompetens att förstå miljörapporter är mer korrekta än Umeå Universitets bedömning?