Öka produktiviteten inom offentlig sektor
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Angående girighet är vi helt överens. En del fallskärmsmottagare betalar sin skatt här i Sverige. En del flyttar till ett lågskatteland och en del skaffar sig en herrgård. Bland den nya herrgårdsadeln finner vi namn som Göran Persson, Björn Rosengren, Claes Dahlbäck och Lars Ramqvist. Herrgårdsvarianten är inte ett dåligt klipp för att slippa skatt och ändå vara lojal mot det svenska samhället och dess skatteregler - regeringen har skapat ett skattefrälse för de rika som inte vet vad de skall göra med pengarna.
Angående löntagarfonder är vi inte överens. Det gäller framförallt att produktiviteten kommer att minska då två oförenliga mål skall uppfyllas. Dels det affärsmässiga målet, dels det sociala välfärdsmålet. Jag tror det är viktigt att företagen sköter de affärsmässiga målen och samhället tar ansvar för välfärden.
Enligt professor Assar Lindbeck (år 2001) är ungefär två tredjedelar av befolkningen skattefinansierade medan en tredjedel är marknadsfinansierad. På varje marknadsfinansierad person går det 1,6 skattefinansierad (anställda, bidragstagare). År 1960 var motsvarande siffra 0,6! Jag tror att det har varit nödvändigt att avskeda 900 000 i den offentliga sektorn och jag tror att det inte är inom den offentliga sektorn som vi skall öka personalen utan på den privata sidan för att kunna åstadkomma en balans mellan offentligt anställda och privata anställda. Vi måste öka produktiviteten inom den offentliga sektorn. Det går inte att konsumera sig över en kris med låga räntor. Där måste det också finnas en balans mellan konsumtion och sparande. Enligt JM Keynes har sparande och investeringar ett direkt samband. (Keynes brukar vara den ekonom som socialdemokraterna ivrigast brukar hänvisa till.)
Angående folkpartiet påstod Ove Gustavsson i sin grundinsändare att socialdemokraterna drev igenom den allmänna rösträtten vilket är fel. Den drivande kraften var folkpartiet!