INSÄNDARE: Nu får det vara nog, Wanja Lundby-Wedin

När den borgerliga regeringen i stort sett fördubblade kostnaden för a-kassan tänkte jag att låta bli att betala avgiften dit. Plötsligt blev det dubbelt så dyrt att vara med i a-kassan. Men jag gjorde inte detta, jag stannade kvar, av ren solidaritet mot dem som var utan arbete och behövde a-kassan. Jag har arbetat hela mitt liv, har aldrig tagit ut ett enda öre från någon a-kassa, har inte ens blivit arbetslös på grund av arbetsbrist. Nu har jag ett år kvar till pensionen och har tänkt mig en rejäl löneökning på så där 6-700 kronor i månaden, av redan skattade pengar! Jag tänker lämna facket och a-kassan. Jag har inga möjligheter att skaffa mig en hög bonus eller ett saftigt pensionsavtal. Så vad det kan röra sig om för min del är ungefär 8000 kronor mera i plånboken det sista året av mitt sista yrkesverksamma liv. Jag skall förklara varför jag tar detta steg.Jag läser en insändare från den moderate riksdagsmannen Jan R Andersson torsdagen den 2 april. Han anser att "Bidragsfusket är osolidariskt". Tycker han inte att den borgerliga alliansen har förstört tillräckligt för alla dem som nu går ut i arbetslöshet? Det talas till och med om massarbetslöshet. Blir någon till råga på all olycka sjuk under sin tid som arbetslös drabbas man ytterligare med låg sjukersättning som straff. Att vara arbetslös är något fult i Jan R Anderssons ögon! Man är en fuskare anser han. Han talar däremot inte med ett enda ord om de verkliga fuskarna och girigbukarna. De som roffar åt sig genom ofattbart hög bonus och skyhöga pensionsavtal. Nu är väl inte risken så stor att jag skulle bli arbetslös på grund av arbetsbrist det sista året som jag har kvar fram till min pension. Jag kan inte heller se det om osolidariskt mot andra om jag lämnar fack och a-kassa. Absolut inte med tanke på vad som hänt den senaste tiden! Jag tänker på AMF-skandalen. Hur utbrett är det egentligen inom fackföreningsrörelsens topp med skyhöga pensionsavtal och mängder av styrelseuppdrag? Politiker, framförallt EU-politiker, kan kvittera ut höga pensioner från staten och ändå fortsätta att arbeta. I dessa frågor är man ense, här skyddar man varandra, många gånger på bekostnad av de svagaste i samhället. Det är inte bara Wanja Lundby-Wedin som skall avgå, hela LO-toppen måste tänka över sin situation och ställa sina platser till förfogande! För hon kan knappast vara ensam om att ha känt till affären i fråga. Om arbetarrörelsen skall ha den minsta chans att komma tillbaka och få fullt förtroende från medlemmarna måste det till nya krafter. Det får vara nog nu Wanja Lundby-Wedin!

Insändare: Nu får det vara nog, Wanja Lundby-Wedin