Näpen målsättning duger inte på marknaden
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Socialdemokraterna har satsat på storföretag. All lagstiftning för företagande gynnar storföretag; inte små eller medelstora företag. Varför storföretag? Jo, enligt strategin skulle det vara enklare att förstatliga storföretag än en massa små och medelstora företag (Källa: Åsa Linderborgs bok "Socialdemokraterna skriver historia"). Ett misslyckat försök var just löntagarfonderna. Tack och lov kom dessa fonder inte att förverkligas.
Vad är ett privat företags mål? Rått uttryckt brukar man från fackföreningshåll säga att tjäna pengar på konsumenternas bekostnad. Den målsättningen stämmer inte riktigt med verkligheten. Om man vill tjäna pengar på lång sikt så köp aktier. Ett privat företag vill tjäna pengar genom att investera; ger investeringen ingen vinst så investerar företaget inte. Ett alternativ är att flytta verksamheten utomlands. Jag tror inte att det enbart är låga löner som lockar utan är endast en liten del av orsakerna. Så här i juletid kan vi fira Jesu födelse och be vår bordsbön. Har vi en annan inställning, det vill säga köp, ät och känn dig däst bör vi kanske skänka Wallenbergarna en tacksamhetens tanke innan vi går ut och önskar bilen god helg.
Ett statligt eller fackföreningsägt företags mål är något annorlunda (enligt insändaren). Företaget skall tjäna pengar och målet är social välfärd, bland annat göra investeringar för att kunna behålla jobben. Frågan blir: Hur länge kan företaget överleva med den målsättningen? I varje fall hade de inte behövt bekymra sig om utdelning av 110 miljarder kronor. Företaget arbetar ineffektivt vilket medför icke konkurrenskraftiga priser. Målsättningen är näpen men duger inte på en konkurrensutsatt marknad för konsumentens bästa.
En litet påpekande: Vid införande av allmän rösträtt vad hade folkpartiet för roll? Det kanske vore värt att läsa Åsa Linderborgs bok? Boken är utgiven på Atlas.