Nalle Puh före Guds ord?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Du, Jan-Olov, har levererat det mest övertygande beviset varför religionsfriheten är en viktig del av vår lagstiftning. Bland annat därför att det finns sådana hatiska bespottare av allt heligt som du själv är. Det är just tack vare yttrande- och religionsfriheten som du får skälla som en kamphund med fradgan om munnen, men du får inte bitas. Inte heller får du riva de heliga Skrifterna ur våra händer.
Du som beskyller troende för cirkelresonemang, du gör själv värre ändå. Du utgår despotiskt säker ifrån att det du själv inte har lärt känna, inte kan finnas. I andlig mening trampar du på andlighetens ömtåliga ängar med stålkängorna på. Andligen har du därför ingen aning om hur det är att känna det ljuvligt mjuka sommargräset under bara fötter. Du smädar blint det du själv inte känner.
Det finns många levande människor bland oss som verkligen har erfarit Bibelns mysterier manifesteras i sina egna liv. Du själv har inte erfarit något sådant, men det heliga är inte mycket för bespottare. Du saknar egna referensramar och förmätet vägrar tillstå att Gud som den helige Ande genom sina profeter, evangelister, apostlar kan ha inspirerat Bibeln. Ett i taget, först tar vi bara Bibeln. Om du som besserwisser letar efter så kallade motsättningar i den heliga Skriften, finner du motsättningar. Så var det även med mig en gång i tiden, men kan inte övertyga dig just nu. En sak bör du dock kunna begripa. Det du själv inte lärt känna kan finnas.
I vårt sekulariserade samhälle behövs religionsfriheten mera än någonsin. Den troende minoriteten har svårt att komma till tals, den utsätts för hån och förakt redan i grundskolans böcker. Om en människa hyser en fanatisk eller annan övertygelse, bör man fråga sig ändå om övertygelsens grund är hållbar. Argumentera gärna, men lyssna på/pröva även människor som öppet säger dig emot.