Lovar guld och gröna skogar

Västervik2006-02-17 00:25
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu i valtider går de politiska partierna ut och lovar oss medborgare guld och gröna skogar. Vår materiella välfärd skall öka till nya svindlande höjder. Vår lycka är en funktion av hur mycket prylar vi kan omge oss med. Blir vi verkligen lyckliga om vi lever i ett materiellt överflöd? Vår längtan efter frihet kan den stillas med fler exklusive apparater?
Frågan är om livet endast består i att sova, äta, arbeta och köpa prylar - något mer måste väl livet innehålla? I den kristdemokratiska rörelsen poängteras det att människan är en unik individ men för att kunna utvecklas är gemenskapen med andra människor viktig. Har vi i dag tid med gemenskap i vår egen familj, med våra grannar och så vidare.

I skolan försöker man skapa en artificiell gemenskap i gruppen. Vi skall agera i en gruppgemenskap där likheten mellan barnen bejakas, men tar avstånd från olikheterna. Gemenskapen utvecklar inte individen utan likformar alla för att bli effektiva kuggar i samhällsmaskineriet eller som Lenin uttryckte det nyttiga idioter.
Det berättas (en vandringshistoria eller inte) att ekonomen Ludwig von Mises besökte sin kollega Wilhelm Röpke i Genève. Röpke föreslog en promenad varvid de passerade ett område med kolonilotter. Röpke förklarade idéen med kolonilotter och von Mises lyssnade.

Mises kommentar blev att det måste vara ett mycket ineffektivt sätt att producera matvaror. Kanske det, svarade Röpke, men å andra sidan ett mycket effektivt sätt att producera mänsklig lycka. Alla som hyrt en kolonilott vet också att gemenskapen frodas mellan lottägarna.

Inom parentes kan sägas att von Mises var en av de stora inom österrikiska ekonomi eller vad som även kallas den humanistiska nationalekonomin.
Läs mer om