Låt föräldrarna bestämma!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Du är medlem i Humanisterna och då antar jag att du är ateist. Jag försökte också vara det under rätt många år för att bli till lags för omgivningen, men logiken inom mig protesterade allt starkare. Det människan inte lärt känna kan finnas ändå. Ateismen är således bara ett antagande. Kanske rätt, kanske fel. Då beslöt jag mig att själv utforska för att få veta hur det förhåller sig. I dag kan jag ödmjukast och ärligast säga att jag vet att Gud finns och att Bibeln är Guds ord. Man måste söka först för att finna, den som lever på antaganden och inte söker, den berövar sig själv möjligheten att finna. Må du även få veta att jag inte tillhör någon kyrka.
Även mina invändningar mot kyrkligheten är starka. Den har genom sin dubbelmoral mest misskrediterat Bibeln som Guds ord. Jag håller med dig helt att samtidens kyrklighet ägnar sig främst åt olika företag för att locka folk till tomma kyrkbänkar. Likväll finns det fortfarande även små strimmor av gudstro som kyrkan fortfarande förmedlar. Tyvärr, oftast urvattnad, uppblandad med falska fabler.
Ett litet frö kan senare bli en stor planta. Vill påstå att du övernyanserar när du kallar för "otillbörligt religiöst tvång" när skolans barn vid vissa speciella tillfällen på frivillig basis deltar i kyrkan. Du och jag har oförenligt olika värderingsgrund som utgångspunkt. Låt demokratins principer döma mellan oss. Varken Humanister eller politiker ska bestämma, utan föräldrarnas majoritet på orten.