I visionen står det bland annat att: ”förskola, skola och fortbildning är kommunens viktigaste verktyg för att säkerställa framtidens kompetensförsörjning och skapa välmående, framgångsrika medborgare, företag och arbetsplatser. En bra och trygg förskola och skola ger lust att lära samt livskvalitet för både barn och föräldrar, men också för alla andra som bor i kommunen.”
Och slutligen drömmar man om att: “Västerviks kommun ska ligga i topp vad gäller kvalitet på utbildningen.”
Det är ju helt fantastiskt att läsa om utbildningens betydelse i denna vision och att man har ambitiösa mål för Västerviks skolor!
Man har velat sikta högt – men faller nu desto hårdare!
Diskrepansen mellan dröm och verkligheten är enorm! Skildringar om uppgivna pedagoger och barn som inte får vad de har rätt till, rektorer som sedan länge vädjat till politiken om modiga beslut och förvaltningschefer som varna för undermålig finansiering – det har funnits tillräckligt med varningstecken de sista åren från en mängd olika aktörer och befattningar inom skolväsendet som tyvärr inte har lett till den sociala och ekonomiska hållbarheten som behövs.
Tvärtemot, effektiviseringar och omställningsarbetet inom barn- och ungdoms förvaltningen har skapat stor oro de sista månader och lämnat många lojala och kompetenta kommunanställda i sticket samt många barn och vårdnadshavare i ovisshet.
Det är genom utbildning vi skapar framtidstro och hopp! Det är i förskolan och skolan vi kan upptäcka och stoppa barn från att glida in i ett destruktivt beteende! Tidiga satsningar, social trygghet och stöd genom en fungerande skola och förskola är betydligt viktigare för tryggheten i vår kommun än enstaka projekt.
Menar man allvar med kommunens vision så krävs det omedelbart stora satsningar, kreativitet och mod till förändring för att leva upp till utbildning som åtminstone kan säkerställa att alla barns rättigheter och behov tillgodoses.
Det finns fortfarande hopp och en chans att vända bladet men insatsen som krävs kommer bli allt högre ju längre vi väntar och konsekvenserna av att inte agera kommer kännas allt hårdare!
Nu är det avgörande ögonblicket! Vi står inför ett vägskäl och vi alla måste göra medvetna val! Kan politiken komma överens om en långsiktig finansiering av utbildningen i kommunen? Kan man fatta ett gemensamt beslut om att tillsammans garantera Västerviksborna och framför allt den framtida generationen att stoppa och vända besparingarna i förskolan och skolan?
För glöm inte: barn kommer alltid ha komplexa behov oavsett den ekonomiska situationen! Att inte ta hänsyn till den komplexa verkligheten som barn, familjerna och personalen befinner sig i är avhumaniserande.
Beräkningar som enbart utgå ifrån antalet barn oavsett behov eller vistelsetid, ett system där frånvarande personal i första hand inte ska ersättas och viktiga investeringar behöver skjutas upp är en strategi som är dömt till att misslyckas.
Vem ställer sig upp för de kommande generationer, för utbildningen som är en central del för demokratin?
Utbildning är så mycket mera än att ”bara” lära sig nya kunskaper och färdigheter, det handlar till stor del också om att kunna ta och förstå olika perspektiv. Genom utbildningen lär vi oss respekt och tolerans för den som har andra åsikter och att diskutera, argumentera och att ha dialoger med varandra som bygger på en ömsesidig vilja att förstå varandra – en essentiell förutsättning till att vara en fungerande individ i ett demokratiskt samhälle!
Vi alla har ett ansvar: politiker, tjänstemän, vårdnadshavare, pedagoger, samhällsintresserade medborgare och givetvis pressen. Vi får inte släppa våra visioner och inte ta alltför givet - vi måste engagera oss för den kommande generationen, för demokratin, för det som är verkligen viktig!
Jag har en stor tilltro till alla kompetenta pedagoger som kommer fortsätta att stå upp för barnen, till vårdnadshavare som ställer kritiska frågor och krav, till rektorer som lyckas organisera en verksamhet med medlen som finns, till tjänstemännen som kämpar för de rätta förutsättningarna, till politiker som vågar tänka nytt och som vågar ta modiga och obekväma beslut och till pressen som även i fortsättningen rapporterar, bevaka och granska.