Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar till Siv Nilsson, Bernd Donath, Lars Cornell och Sarah Hallstensson, Ordet fritt 11 januari.Vänner, ni har alla ett gemensamt och det är att ni är mycket upprörda och hånfullt överlägset inlåsta i att den värderingsgrund utifrån vilken jag deltar i debatten är godtycklig, fanatisk, dogmatisk och därför inte värt annat än att bespotta och förtrampa. Ni har verkligen fel alla fyra eller hur många ni än är. Ni tillskriver mig eget högmod som hindrar er att tillstå att en annan vanlig dödlig skulle kunna ha vissa verkliga andliga insikter som ni själva inte har. I min tro finns verkligen inget fanatiskt eller dogmatisk och jag är väl medveten om hur mycket ondska har utövats i religionens namn. Låt oss först sänka tonläge och tänka avspänt fridfullt.Om jag skulle beskriva min livsväg till mina andliga insikter som blev mig givna av Herren av nåd, inte genom mina egna förtjänster, då skulle jag behöva minst en hel sida och det kan jag inte få. Varför blev de givna just mig och inte Siv Nilsson eller Bernd Donath eller Lars Cornell eller Sarah Hallstensson? Den fråga kan endast Gud själv besvara, det är Hans val. Helt säkert inte för att jag skulle förhäva mig över någon eller förakta/ringakta någon, utan för att jag skulle dela med mig till andra (och ta spott och spe).I en bibelfientlig livsfas har jag också varit. Jag försökte vara ateist omgivningen till behag. Föraktade Bibeln och argumenterade emot den i min andliga blindhet som jag då inte förmådde att bli varse om. Gud har först visat mig genom den andlighet som är från Satans sida, att det ateistiska inte håller. Ett kvinnligt medium i Brasilien sade till mig detaljer från mitt liv som kvinnan absolut inte kunde känna till eller åstadkomma genom gissning. Mitt sökande efter Sanningen fortsatte, men inte på den spiritistiska vägen. Jag var en rätt så framgångsrik ingenjör med självförtroende, men fick svåra problem i mitt privata liv. Det fanns inom mig en hel del förträngda bibelkunskaper från ungdomen. Jag kunde då åter bli så liten (oavsett anseende i övrigt) att jag på mina bara knän bad Gud om mina egna synders förlåtelse, om utväg från den svåra privata situationen och att Herren själv skulle ta hand om mitt liv.I den bönen menade jag varje ord ur djupet av mitt hjärta. Den dagen 1975 var början på något nytt i mitt liv. Vi kan träffas "öga mot öga" som Sarah föreslår, då kan vi få djupare kontakt och jag är villig att berätta och "förhöras". Jag har verkligen upplevt helt nya andliga erfarenheter som är förankrade i Bibeln. På den verkliga grunden vilar min sanna insikt att Bibeln är Guds oföränderliga ord.Vänner, vi kommer inte närmare varandra genom att argumentera mot varandra. Det är inte säkert att vi kan enas, jag kanske får finna mig i att vara fördömd av er och föraktad som en blind fanatiker. Men det skulle vara en fördel, om ni kan lämna åtminstone lite utrymme att jag kanske inte är en religiös skrymtare som ni tror. Det kan till och med vara så att jag talar utifrån andlig insikt, vilket jag även vittnar om. Jag kan endast ge mitt vittnesbörd från mitt samhälleliga underläge där samhällsvindar blåser ihärdigt gudsförnekelse och förakt mot Guds heliga ord. Men den som får leva, får se. Mitt i syndens dominans kommer Guds väckelse.
