I minnet lever Solstadströms glansdagar
Intressant och trivsam kulturvandring med hembygdsvänner och ortsbor.
Väl rustade för kulturvandring i Solstadström. Under fyra timmar väcktes gamla och kära minnen till livs. Hemvändardag för Bo Sällberg som delar med sig av sin dokumentation av barndomsbygden. Tobias Nilsson, yngste deltagare, från Västervik tar en titt på kvarlevorna av den gamla glasbruksugnen.
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det blev kära återseenden och gamla minnen som väcktes till liv på vandring i orten med ett livligt förflutet. Med ortsbor och hemvändares hjälp levandegjordes historien om Solstadströms glansdagar på förra århundradet.
Här fanns bland annat service med affärer, kaféer, taxiåkerier, telefonstation, bank och post, skomakeri och skrädderi och inte minst det viktiga mejeriet som fanns ända fram till 1949.
? Hit kom kunder med häst och vagn och senare med mjölkbilar. Ortsborna kom och köpte sin mjölk i hinkar för 25 öre litern som det kostade på 1940-talet, minns en äldre ortsbo.
Solstadström har blivit en attraktiv plats för sommarboende och konstnärer. Endast några få ortsbor bor nu i barndomshemmet på sin ålders höst. Marströmmen som flyter genom Solstadström delar orten. Invånarna söder om strömmen tillhör Oskarshamns kommun medan den norra sidans invånare tillhör Västerviks kommun. På 1970-talet ändrades kommunindelningen därav blev delningen för orten.
? Det är bra och vi vill inte ha någon ändring, menar Oskarshamnssidans boende.
? Jag missar sällan något som händer här i bygden. Den här nostalgiska vandringen och dessutom tillsammans med min bror är helt underbar. Man har så många minnen härifrån, sa Gunnel som numera bor i Lund. Göran är Västerviksbo och även han är glad att finnas med på vandringen i sina barndoms trakter.
Av den livfulla hamnen finns inte mycket kvar, inte heller av sin tids moderna sågverk som blev kortlivad under några år på 1920-talet. En förfallen byggnad och fundament är kvarlevorna vid Notudden.
Av glasbruket som uppfördes nära sågverket 1920 och tillverkade fönsterglas finns smältugnarna kvar. Efter några år drev arbetarna själva företaget i en andelsförening. De gjorde de in på 1930-talet då de tvingades att lägga ner det olönsamma glasbruket.
Folkets Park har man lyckats att hålla liv i. Ett utflyktsmål för många som kommer med sin kafffekorg och inandas den kulturella atmosfären. Så gjorde också deltagarna på lördagens utflykt när det blev rast för en värmande dryck till den medhavda matsäcken.
Text och foto: