I händerna på finansmarknaden
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Avregleringar brukar inte tillföra så mycket, vilket vi har bitter erfarenhet av från elmarknaden. Liberaliseringen eller avreglering av finansmarknaden har inte heller medfört något positivt för medelinkomsttagaren. Liberaliseringen av valutamarknaden skedde på 70-talet, sedan liberalisering av obligationsmarknaden på 80-talet följdes av liberalisering av aktiemarkanden på 90- talet. Efter den liberaliseringsvågen hade politikerna liten eller ingen makt över kapitalet lika liten makt som våra politiker tycks ha över elmarknaden. Finansmarknaden är idag 70-80 gånger större än varumarkanden.
Landets politiker hade före avregleringen möjlighet att styra kapitalet dit det gjorde mest nytta för landets hela befolkning. Det kunde vara att stimulera industrin att göra investeringar, satsa på forskning och utveckling med mera. I dag söker sig kapitalet dit där lönsamheten är bäst, det vill säga finansmarknaden och inte varumarknaden. Vi får ett ekonomiskt ojämlikt samhälle med stora klyftor och politikerna står maktlösa.
Vi diskuterar här i Sverige om spelmonopolet vara eller inte vara. Bättre vore om vi diskuterade den globala kasinoekonomi vi lever i. Någon har sagt: "Köp ryktet; sälj faktumet".
Det har förts en liten diskussion kring den så kallade "Tobinskatten". Av två skäl har den avfärdats. För det första lade den vänsterorienterade och våldsamma flumrörelsen Attac beslag på Tobinskatten och för det andra gällde 70-talets förutsättningar. I dag är det andra förutsättningar, men för den skull skall vi inte sluta upp med att diskutera hur vi skall kunna demokratisera finansmarknaden.