INSÄNDARE: Hundliv på söder i Västervik

Under 30 år med hundar på söder har det i VT klagats på hundägare och deras sätt att handha sina hundar och plocka upp hundbajset. Efter gångbanorna ligger mycket mer än träck efter hundar. Den varma sköna årstiden när vi alla kan visats mer ute är inte så lätt för oss. Trasigt glas, tugggummi, cigarettfimpar, begagnade underkläder, kondomer, mensbindor, "mensproppar" och folkträck. Mina hundar är duktiga på att nosa upp och "stoppa" i munnen. Hundarna blir sjuka! Vem tänker på det? Dom kräcks och får svår diarre på natten. Dom kräcks i sängen, på mattor och golv. Jag måste ut flera gånger nattetid. Vad händer då?
Grannar vaknar! Dom blir arga och skriker åt oss från balkonger och vädringsluckor.
"Har du inte fostrat hundjävlarna! Vet du inte vad klockan är? Vi vill sova!"
Jag försöker stänga dörrar tyst och gå så tyst som möjligt, men vad hjälper det när grannens katt sitter utanför och kan få en hund att gasta till några sekunder. Katter kan reta gallfeber på en hund även nattetid.
Det är den slarviga människan som gjorde min hund så sjuk och elaka grannar gör mig ledsen. Det är trots allt människan som är ormen i paradiset. Djuren har också rätt att få leva ett naturligt liv, det korta liv dom har. Även hundar skriker av smärta oavsett vad klockan är på dygnet.
Varför skall jag behöva acceptera otidigheter och att tvåbenta sparkar på min hund för att den tvåbente är hundhatare. Det hjälper inte att ta hänsyn till sina medmänniskor som djurägare. Själens djupa sår läker inte hos varken djur eller människa.

Insändare: Hundliv på söder i Västervik