Ett hårt betongbygge
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Någon gång kan vi vända på kuttingen och fråga vad socialdemokraterna för mått med sitt i det närmaste sekellånga regeringsinnehav.
I dagens Sverige blir människor ihjälsparkade om man påpekar för en medmänniska det olämpliga att pissa mot en vägg mitt i centrala Stockholm. Människor med annan hudfärg eller är homofil kan räkna med att bli ihjälsparkade, de avviker från gruppen. Gruppen är viktig har alla fått lära sig från första stund i den socialdemokratiska skolvärden från dagiset till gymnasieutbildningen.
Mc- gäng dikterar och styr som de vill och enligt mallen så fordrar polisen mer resurser för att kunna utföra sitt jobb att värna äganderätten som är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle.
Migrationsverket håller fester när de lyckats sparka ut någon från vårt land och ansvarig minister har förtroende för dessa tjänstemän. För att få anställning i Migrationsverket trodde jag att först och främst skulle tjänstemannen ha ett gott omdöme. Men ack vad jag bedrog mig.
Åldringsvården har trots allt kanske socialdemokraterna lyckats med, eller? Av rapporter som strömmar in tycks det inte så. Vad har de lyckats med egentligen, kan man lite försiktigt fråga sig? Jo, att berika sig själva genom att göra om hyreslägenheter till bostadsrätter och sälja dyrt. Vi har Raskaffären till exempel.
Istället för att bygga ett mjukt samhälle har dagens socialdemokratiska samhälle blivit ett hårt betongbygge. Nu törs man knappt fråga hur mycket klockan är utan att riskera bli liggande nedsparkad på gatan. Vi har gått från ett samhälle med värdenormer inpräntade redan inom familjen till ett statligt inskolningssamhälle som ser till att barnens uppfostran är så värdeneutralt som möjligt.
När vi sedan skall lämna detta jordeliv är det en maskin som ritar ett långt streck och kommer troligen att efterföljas med "The Game is Over Note: You can not play it again!"
Frågan är om det inte var bättre förr!