En skrivbordsprodukt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta betyder att de som i dag tar upp kanske 300 kilo och förädlar detta blir utan inkomst. Man får då inte ta upp en endaste ål på metspö och skulle den sedan råka fasta på kroken skall den genast sättas i och inte skadas.
Man påstår att yrkesfisket tar upp 560 ton och fritidsfisket drygt hälften. Då kan man fråga sig var man har fått dessa siffror ifrån när det gäller fritidsfisket. Det är väl knappast någon som rapporterar hur många ålar man fått.
De områden undertecknad bevakar har på ett helt år fått upp max 100 stycken, och den ål som finns i innerskärgården är i stort sett stationär. Den vandrande ålen som går längs kusten berör knappast fritidsfisket.
Sverige går i spetsen för detta ålstopp utan förankring i andra länder. Det betyder att i Blekinge och längs Skånekusten, där bottengarn (i stort sett bara för ålfångst) står som spön i backen, kommer ål att tas upp i ännu större mängder söderut. Hela idén med ålstopp faller.
Danskar med flera gnuggar händerna åt de dumma svenskarna som inte har förankrat beslutet på europeisk nivå. Att ålfisket gått tillbaka kraftigt är ingen nyhet men då behövs andra relevanta förslag och en gemensam begränsning, framallt kring Östersjön.