Det är aldrig för sent
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dina tidigare inlägg så har du pratat för en föryngring av politiker. Jag tycker därför att det är mycket konstigt när du säger att det är för sent att ändra utvecklingen i Västerviks kommun. Vad ger du då för budskap till de nya politiker som vill förändra och förbättra för vår kommun? Nej, Ove Gustavsson! Du ska istället säga och arbeta för att det aldrig är för sent.
Och det är det inte heller. Västerviks kommuns problem är stora men de är inte så stora att inte vi tillsammans kan ändra och förbättra situationen.
När du säger att LO lokalt och regionalt har framfört synpunkter så stämmer det. Dessa synpunkter (och andra) harjag fört vidare och använt i debatten. Därför är det inte sant att ingen har lyssnat. Men som jag sa i ett tidigare inlägg : När man tar fram idéer och förslag så är inte det slutet på en process. Det är början.
Du säger vidare att i interpellationsdebatten som jag hade (tack för berömmet) så kunde inte ministern skilja på Stångådalsbanan och Tjustbanan.
Det betraktar jag som en ren felsägning från hennes sida. Det viktigaste var att hon i samma inlägg två gånger klart och tydligt sa att det behövs bättre järnvägsförbindelser mellan Västervik och Linköping. (Dessutom är det så att Stångådalsbanan och Tjustbanan är samma bana de första milen från Linköping och vem av oss har inte någon gång gjort en felsägning.)
Som avslutning (på dagens svar) så kan jag understryka att vi behöver mer pengar till kommunikationer. Som exempel på hur man skall få tag i pengar till detta så tar Ove Gustavsson fram två exempel. Dels minskade skattesänkningar, dels att vi inte skall betala in pengar till EU.
Då vill jag bara påpeka för Ove Gustavsson att förra året så genomförde vi en skattereform som innebar ett höjt grundavdrag för låg- och medelinkomsttagare vilket innebär en lägre skatt för dessa.
Och när det gäller EU så kommer det inte att hjälpa om vi går ur. Vi kommer att få fortsätta att betala en avgift dit precis som Norge gör. Hur stor den blir avgörs då, men vi slipper inte undan gratis. Skillnaden mot i dag blir att vi inte har någon möjlighet att påverka hur pengarna skall användas.