Därför fick vi en stor statsskuld
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Här några punkter som orsakade den svenska ekonomins kollaps:
Under åren 1970-1995 var tillväxten mycket låg. Riksbanken och konjunkturinstitutet beräknar att tillväxten under 80- talet låg på ungefär 1,0 procent och produktivitetsökningen något under 1 procent.
Upprepade devalveringar samt en snabb utbyggnad av den offentliga sektorn kostade skjortan plus en besvärande inflationen.
Investeringsviljan i den privata och offentliga sektorn låg. Offentliga sköt upp nödvändiga investeringar tills ekonomin blev bättre.
Låg produktivitet i den offentliga sektorn.
Inom industrin skedde en kraftig strukturomvandling och som brev på posten steg arbetslösheten. Dessutom höjdes energipriserna i omgångar.
Företag med dålig lönsamhet försvann och växande små- och medelstora företag fanns inte som kunde ta vid (jämför gärna med dagens läge då företag flyttar till "låglöneländer").
Vid tillväxtkongressen 2004 skrev Pär Nuder i underlaget för kongressen att politiken 1970- och 1980- talet varit alltför mycket inriktad på att fördela kakan och glömt bort hur den frikostiga bidragskarusellen skulle betalas. Den offentliga sektorn expanderade kraftigt och bidragsnivåerna höjdes. Kort sagt, vi levde över våra tillgångar vilket till sist blev en ohållbar situation; vi måste låna pengar. Det var när de borgerliga hade makten som samhällsekonomin bröt samman, men det kunde lika väl ha varit en socialdemokratisk regering; krisen gick inte att undvika. Däremot orsakade krisen att våra politiker vaknade och insåg tillväxtens betydelse för vår välfärd och nödvändigheten att hålla inflationen på en låg nivå.
Tillväxten i dag är hög men skapar inga nya arbeten. Varför? Att produktiviteten redan är hög är inget helt korrekt svar, men är lätt att ta till som förklaringsmodell.