Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hela Västerviks Sjukhus skall utvecklas, läser vi i en insändare av landstingsrådet Lena Segerberg. Det låter bra.Vi läser vidare och får veta, att redan i sommar startar byggnationer för 350 miljoner kronor. Detta är en stor felsatsning och misshushållning av skattemedel.Mycket litet av dessa 350 miljoner kommer ända fram till patienterna i form av mer eller bättre sjukvård. Dessa reparationer och nybyggnader är till mest nytta och glädje för personalen. Det är naturligtvis inte fel att satsa på personalens trivsel, men att år efter år i decennier dra ner på den egentliga sjukvården av ekonomiska skäl, och sedan satsa 350 miljoner på byggnaderna är fel.Hur kan det bli på detta sätt? Varför reagerar man inte på denna enorma felsatsning? En faktor är antagligen, att personalen är den i särklass starkaste påtryckningsgruppen och patienterna har ingen talan. Patientföreningarna borde dock engagera sig i dessa frågor och kräva, att mera pengar går till vården och mindre till husen.Lena Segerberg skriver vidare, att ett sätt att bli effektivare är att öka samarbetet mellan sjukhusen. Detta är en myt, som omhuldas av politiker och konsulter och andra, som ser på sjukvården utifrån. I praktiken blir resultatet ofta ett stort antal sammanträden och möten och att högkvalificerade läkare får ägna mycket tid åt resor mellan sjukhusen. Till slut blir detta en försämring av effektiviteten.Jag kan inte motstå frestelsen att påpeka, att mina synpunkter baserar sig på erfarenheter under över 25 års arbete som läkare på sjukhuset, då jag sett hur litet det är av den politiska retoriken som når ända fram till patienternaLena Segerberg skrev också, att vardagen för alla som arbetar politiskt handlar om att försöka få varje skattekrona att göra största möjliga nytta. I så fall måste hon ögonblickligen sätta stopp för denna gigantiska felsatsning och misshushållning av skattemedel.