Bingo för Lars Leijonborg igen?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Många av oss har sådana till grannar. De sköter sig någon tid efter utskrivningen, men efter en kort tid blir det den gamla visan igen, inte minst när det handlar om missbrukare, vilket är en mycket vanlig kombination.
Några av dem är våldsamma. Helt plötsligt får det onda fria händer. Då vet ingen vad som kan hända. Om de själva saknar sjukdomsinsikt och inte vill ha vård, kan ingen göra någonting. De är oftast helt oöverträffbara i att ljuga på ett trovärdigt sätt. Först när det begås ett brott som även vårt slöa rättsväsende förmår att bevisa, blir det en ny sluten vård, en ny utskrivning, etcetera. Ingen bryr sig att till och med "ett och annat" mord drabbar helt oskyldiga.