Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var beklämmande att läsa Erik Anderssons inlägg i Västerviks-Tidningen den 28 februari om ovan nämnda match. Beklämmande på grund av att det finns människor som inte kan hålla isär politik och idrott.Jag försvarar inte Israels, i styrka, överdrivna anfall på Gaza och det övervåld som detta medförde, något jag anser måste få ett rättsligt efterspel. Men att leva på en plats, där när som helst en raket kan slå ner och döda dina nära och kära, det skulle vi inte acceptera, säkert inte heller Erik Andersson. Israel försvarar sina medborgare mot Hamas, vilken är klassad av omvärlden som en terroristorganisation. Hamas främsta mål på sin agenda är att utrota staten Israel, är det så konstigt att Israel försvarar sig? Tyvärr finns det bara förlorare i den här konflikten. Men detta har definitivt inget med idrott att göra. Många är vi som kommer ihåg Davis Cup-matchen mot Chile 1975 med de demonstrationer som följde. Här finns det en viss skillnad, nämligen den att Chile var en diktatur medan Israel är en modern demokratisk stat. Tyvärr spelas denna match med tomma läktare på grund av att odemokratiska krafter riskerar att förstöra den, ett stort bakslag för demokratin.
