Arne Anderssons enögdhet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varför skall dom som jobbar få ett avdrag när inte jag får tycker Arne Andersson (pensionär och före detta riksdagsman?). Det är vad jag kallar ett uttryck för avundsjuka. Det förhållandet att det finns flera personer (läs pensionärer) som har samma uppfattning som Arne Andersson gör inte avundsjukan mindre, bara mer utbredd.
Att pensionärer och andra inte har vissa utgifter som den som arbetar har spelar ingen roll, enligt Arne Andersson, vilket innebär att arbetstagaren, när nödvändiga utgifter för inkomsternas förvärvande betalats, får mindre att röra sig med än en pensionär vid lika inkomst. Det var mina argument för jobbavdraget men det bemöter inte Arne Andersson.
Vad sedan gäller dömande verksamhet så gäller det att då beakta alla aspekter inte bara den ena sidan. Enögdhet typ Arne Andersson skulle vara förödande för rättssäkerheten. Vad slutligen gäller rubriken "ge akt på vad som händer" så påpekade jag bara att före detta riksdagsmannen Arne Andersson borde ha varit mer observant när stora försämringar genomfördes för pensionärerna av de socialdemokratiska regeringarna, bland annat av änkepensionerna och åderlåtningen av våra gemensamma pensionsfonder. Då var det inget tal om "Ge akt på vad som händer".
Slutsatsen i Arne Anderssons artikel är att allt är så bra som det är. Ingenting behöver göras. Fråga den dryga miljon människor som står utanför om allt är bra. Arne Andersson befinner sig i en verklighet 30-40 år tillbaka i tiden, tiden har stått stilla, och han tror att det som var bra då är bra nu också. Utvecklingen har sprungit ifrån Arne Andersson.