Arbetet med Tjustbanan
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har förståelse för att de som inte har haft förmånen att vara riksdagsledamot inte kan veta hur arbetet fungerar i riksdagen. Tänker därför i mitt svar börja med det.
När man är i regeringsställning så motionerar vi inte till eget utskott. Anledningen är att vi inte skall hamna i situation där vi behandlar våra egna motioner. Det är anledningen till att jag inte har skrivit under motioner när det gäller exempelvis Tjustbanan.
Däremot så har jag varit aktiv på många andra sätt. Jag har tagit fram underlag till motioner som andra skrivit. Jag har uppvaktat och har kontakter med Banverket, regeringen, departementet, regioner och kommuner. Jag diskuterar med fackföreningar, järnvägsbyggare, lobbygrupper från järnvägen och privatpersoner som är engagerade i järnvägstrafik.
När det gäller byggnationer av järnväg så finns det mycket pengar men det finns också många önskemål.
När den nuvarande planen för hela Sverige beslutades så var önskemålen om investeringar i järnväg mer än dubbelt så stor som tillgången på pengar.
I detta läge så fick vi 250 miljoner till Tjustbanan. Det var ingen tillfällighet.
Det var ett långvarigt arbete som gav utdelning. Vi visste redan då att det inte skulle räcka till alla behov men jag betraktade det ändå som en framgång. Många andra regionala järnvägar fick inget alls.
Varför vill jag då ha en person anställd som har ett huvudansvar för frågan?
Jo, som jag tidigare redovisat så är det många olika intressenter i järnvägsfrågor. De har i sin tur olika grad av möjlighet att påverka. Vi från Västerviks kommun måste finnas med i de diskussioner som förs om järnvägens framtid. Det är avgörande för Tjustbanans framtid.
Som ledamot i trafikutskottet har jag mycket kontakter i järnvägsfrågor Den information som jag får delar jag med mig till kommunledningen. De personer som jag har mest kontakt med är Bruno Nilsson, Harald Hjalmarsson, Anita Boman och Conny Jansson.
Genom de kontakter jag har ser jag också hur andra agerar och upplever därför att vi har ett behov av en starkare organisation som arbetar med Tjustbanan. Skall man få genomslag i järnvägssverige så måste vi var med på många olika ställen och agera.
Jag har därför sedan en längre tid tillbaka sagt till kommunledningen att om vi anser att Tjustbanan är en nödvändighet så behöver vi friställa en person som har denna uppgift som sin huvudsakliga sysselsättning.
Blir det tid över så kan han eller hon naturligtvis syssla med andra närliggande saker.
Som avslutning vill jag säga att jag kommer inte att sluta arbeta för en bättre järnväg mellan Västervik och Linköping. Men jag kan redan nu tala om att jag klarar det inte själv.
Vi behöver alla hjälpas åt om vårt projekt skall klara sig i konkurrens med alla andra önskemål och behov. Fängelset tog åtta år från en diskussion om nedläggning till en diskussion om utbyggnad. Nu är vi där. Nu jobbar vi vidare med järnvägen och som budskap i valtider vill jag säga: Vill ni ha en utbyggd järnväg så rösta på socialdemokraterna. Alliansen kommer att satsa mindre pengar på järnvägen.