Dagarnas snackis verkar vara de ungdomar som delat ut biblar i vår stad. Någon har förskräckts av att ha förärats en visserligen helt gratis men dock religiös skrift i vårt sekulariserade lilla land, några fler förargades mer över att utdelarna tydligen hade genat över trottoarer och riskerat att köra ner såväl fotgängare som brevlådor och katter. Allra mest förskräckt syntes dock Svenska Kyrkan i Södra Tjusts pastorat ha blivit, som raskt vaknade till ur sin stilla slummer och på sociala medier och med insändare i tidningen kraftfullt tog avstånd från skriften. Det här var minsann ingenting som man stod bakom på något vis, menade man. Och visst blir man förvånad över den skarpa markeringen. Att man som modern människa kan förskräckas av att hitta en bibel i brevlådan kan jag möjligen förstå, att man har synpunkter på drullekörningar är väl självklart, men att man som kyrka reagerar så snabbt och hårt får jag inte ihop. Är det inte samma evangelium i de utdelade biblarna som förkunnas om söndagarna i Sankt Petri kyrka? Man undrar onekligen vilka missledande formuleringar, vantolkningar eller andra ogudaktiga saker som pastoratet lyckats hitta? För det är väl inte så enkelt så att Södra Tjusts pastorat ser med avundsjuka på att några tyska, busåkande kristna ungdomar har lyckats med något som pastoratet inte lyckats med, om de ens har försökt; att initiera en debatt om biblar vid middagsbord, i fikarum och på internetforum runt om i staden.

Mozart