Äntligen en framtidssatsning!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som ett eko mellan trädtopparna hörs nu liknande visioner från socialdemokraterna. Socialdemokraterna i Västervik har dock i detta ärende visat att de är splittrade. Två olika falanger har bildats. Den ena falangen leds av förra kommunalrådet Anita Bohman och kronprinsen Thomas Kronståhl. Den andra falangen har en betydligt osynligare ledarstruktur, men som tillfälligtvis företrätts i ett debattinlägg av Matz Pettersson.
Det är intressant att se hur visionerna i de kommunala partierna förändras under en mandatperiod. Inför förra valet så var det gigantiska monument som skulle rädda Västervik. Vem glömmer inte visionen om hur en ny infart för hundratals miljoner skulle rädda Västervik och förhindra att företagen flydde från staden. En ny infart måste vi ju bara ha, med anslutning någonstans i närheten av Electrolux. Kosta vad det kosta vill. Vi var många som ifrågasatte socialdemokraternas dåvarande visioner och jag vill påstå att det var dessa högtflygande planer, som vid förra valet, fällde den dåvarande majoriteten.
Var det bara monument i form av exempelvis en ny infart som skulle rädda Västervik? Var fanns då tankarna och visionerna om en satsning på den egna befolkningen? Var fanns då satsningen på barnfamiljer, ungdomar, kultur och idrottsaktiviteter? Med facit i hand (med tanke på Electrolux flytt) så var det väl en otrolig tur att vi fick till ett regimskifte, så att vi inte stod där med en ny infart. Denna infart skulle ha intecknat en stor del av det utvecklingskapital vi i framtiden behöver för att utveckla vår kommun.
I dag och inför höstens val är det ingen inom socialdemokratin som pratar om en ny infart. Hur kan en så oerhört viktig satsning som man inför det förra valet ansåg den nya infarten vara, inte överhuvudtaget finns med i årets valmanifest. Är politiken verkligen så här kortsiktig? Ska visioner inte räcka längre än fyra år? Nu är det helt plötsligt, istället det som man mer eller mindre förkastade under förra mandatperioden som gäller, det vill säga en satsning på ungdomar och kultur. I och för sig är det är väl bra att man kan ändra på sig.
Under en längre tid så har den socialdemokratiska ledningen inom vår kommun stått för en konfrontationspolitik som gjort det svårt att över partigränserna samarbeta. Detta har inte varit bra för vår kommun. Vi måste istället försöka samarbeta på alla plan och hitta långsiktiga och hållbara lösningar som gagnar så många som möjligt. Denna konfrontationspolitik har lett till att miljöpartiet i vår kommun i dag allvarligt överväger att stödja den borgerliga alliansen. Det är också med sorg som man kan konstatera att en av de ledande s-politikerna Matz Pettersson, som företrätt falangen som förespråkat samarbete och inte konfrontation, från och med nästa val väljer att gå ifrån sina uppdrag. Detta är oroväckande och kan försvåra det framtida samarbetet.
Som slutkläm på detta inlägg skall jag ta upp något som jag mer eller mindre är jävig i. Satsningen på ungdom och kultur är enormt viktig för vår kommun. Det som sedan också behövs är en satsning på aktivitetsanläggningar när det gäller fysiska aktiviteter, bland annat idrott. Ett av de största misstagen man från den tidigare kommunledningens sida gjort var att inte gripa chansen och se möjligheten med ett idrotts- och allaktivitetshus i Paragons före detta lokaler. Tyvärr fick jag inte heller med mig de ledande inom den borgliga alliansen.
Nu när detta dock är överspelat, så vill jag istället slå ett slag för att fotbollen i Västerviks kommun får en året-runt-anläggning. Med ett gymnasium som blir mer och mer inriktat på att ha olika idrotter som tillval, bland annat fotboll, så finns det ett allt större behov av en fotbollshall. Därför önskar jag att vi politiker över partigränserna kan verka för att en hall med konstgräs inom en snar framtid kan byggas. Detta över den befintliga grusplan som redan i dag finns nere på Karstorpsgärdet. Låt samarbetet, de långsiktiga och hållbara satsningarna och visionerna bli Västerviks kommuns melodi inför framtiden, även om visorna skulle svika.