Regeringen Reinfeldt förlorade inte makten på valdagen år 2014. De förlorade redan tidigt i valrörelsen när Reinfeldt tvingats svara på frågan om han kunde tänka sig att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Svaret blev nej och därmed hamnade vi i dagens situation där det största blocket förväntas bilda regering. Men denna situation är en anomali, eftersom SD allt som oftast släppt fram Alliansens politik. En mitten-högerregering skulle kunna fortsätta regera på samma sätt som under Reinfeldts andra mandatperiod. Förutsatt att SD hellre ser en sådan regering än en ren vänsterregering.
När Alliansen valde att inte behålla makten efter valet 2014 sköt de över allt ansvar på Stefan Löfven. Det är lätt att minnas illa dolda skadeglada leenden från Alliansens företrädare när de inväntade Löfvens misslyckande i regeringsförhandlingarna. Men det kom inget misslyckande. Det kom istället en decemberöverenskommelse. Som senare dog.
Regeringen Löfven har sannerligen haft stora problem, vilket Alliansen förutsåg. Men att förlita sig på att detta räcker för att vinna nästa väl är en riskfylld strategi. Väljarnas minne är kort och varje regering har sina problem i början. Högst sannolikt kommer denna regering att te sig avsevärt mer regeringsfäig om två år än i början av mandatperioden. Risken är stor att Alliansen förlorade valet 2018 redan när de valde att inte gripa makten 2014.
Allianspartierna behöver leverera mer ansvar och mindre strategi om de ska åstadkomma någon skillnad. Hittills har de undvikit att söka makten. De har låtit decemberöverenskommelsens anda fortsätta vila över politiken. Och låtit politiken svänga kraftigt åt vänster utan att försöka hejda den. Det är ansvarslöst. Mot sina väljare, vilka röstat på dem för att driva sin politik. Men också mot demokratin, som behöver en reell opposition som står beredd att ta över vid varje givet tillfälle. En opposition som bara finns i retoriken ger en läpparnas demokrati.
Av rädsla för att SD ska skapa parlamentariskt kaos så fort de får tillfälle låter man bli att fälla regeringen. Socialdemokraterna har aldrig tvekat att rutinmässigt rösta nej till borgerliga statsministrar. Medan borgerliga partier har en rutin att släppa fram socialdemokratiska statsministrar.
Den avgörande frågan för huruvida Alliansen bör fälla regeringen är om Alliansen anser att den kan göra ett bättre jobb att leda landet framåt än regeringen just nu. Moderaternas passivitet kan tolkas som att de inte tror det. Det vore illa. Men frågan är om inte alternativet är ännu värre. Att de tror de skulle kunna göra ett bättre jobb för Sverige men avstår av taktiska skäl.
"Vi tar ansvar för Sverige". Det är budskapet som blocken nu tävlar om att föra fram. Det ser ut som att regeringen kan säga detta mer övertygande än Alliansen på valdagen 2018.
Att leda är att ta ansvar. Även när man inte på förhand har alla svar. Sannolikheten är stor att nästa statsminister heter Anders Ygeman, istället för Anna Kinberg Batra.