Är exempelvis de mest omtalade och hyllade idrottshjältarna ursprungligen från Sverige? Och några som på olika sätt nått berömmelse har ju rötter från ett annat land. Faktum är vi har många andra länder att tacka för vår svenska förträfflighet.  

Men något som Sverige borde slå sig för bröstet för är vår förmåga att se saker hända och samtidigt behålla lugnet, inte hetsa upp sig. Vi kan även vara stolta över vårt lite kyliga lågmälda sätt, att inte använda fler ord än nödvändigt. Det kanske sägs utomlands att vi är en smula tråkiga i vår tystnad. Ja, hellre det än tröttsamma, med hög röst, evinnerligt pladdrande. Misstänkas kan att våra avlägsna grannar tvärtom tycker att vi är exotiska med vårt inåtvända sätt. Lite förnämt. 

Bekymmer har vi förvisso i detta land. Mycket har förändrats. Vore nog förståndigt att be om råd och hjälp från andra länder. Ändra på lagar. 

Det är möjligt att synen på vårt land förändras om vi öppnar ögonen ordentligt. Tar vara på allt som är bra. Eller har varit bra. Ty Sverige har ju varit ett lugnt fredligt land. Inga krig härjade här och folk kunde lita på varandra. Facebook fanns ju inte förr, således var sämjan god, samtalen hölls på civiliserad nivå. Ingen misstänksamhet kunde skönjas, dörrarna och cyklarna olåsta. 

Det finns stor anledning att med vördnad för fosterlandet hissa flaggan på Nationaldagen, sjunga "Du gamla du fria". I dagens läge vet kanske inte någon varför vi firar den dagen. Lite frågande och förläget följs ceremonin och känner någon ens en liten gnutta tacksamhet över att konungariket Sverige fortfarande är ett fritt land?