Lördagen 6/9 lyssnade jag till Sverigedemokraternas valmöte på Grönsakstorget i Västervik. Ganska många åhörare hade samlats. En del sympatisörer och en del av samma anledning som jag, nyfikenhet och att höra hur man framför budskapet.
Säkerhetspolis i form av åtminstone fyra livvakter fanns utplacerade. Inte särskilt diskreta men det har säkert också sin avsikt; men alltid dessa mörka glasögon, kavajer med utrymme under armhålorna, telefonsladd bakom ena örat. Därtill sex poliser. Platsen för talet avspärrat med plastband – ”tårthinder”.
Välregisserad och säkert vid det här laget upprepad och intränad många gånger. Små verbala slängar om tidigare störningar av mötesfriden. Pappfigurer som symboliserar målgrupper tydligt. Invandringen och kostnaden därför som ställs mot välfärdsfrågor för äldre och skolan; inga andra jämförelser. Jimmy Åkesson avslutar med att konstatera att SD är ett invandringsvänligt parti, bara problemen löses utanför våra gränser.
Inga protester. Fler applåder än jag kunde tro. Inga ryggar vändes mot talaren, inga kyrkklockor hördes.
Mot ohederliga argument måste man protestera. Applåderna och de glada minerna hos många av åhörarna skrämmer mig. Intoleransens argument får inte vägleda oss i viktiga frågor om människovärde, tolerans och solidaritet.
Så medborgare: ha åtminstone kurage nog att inte rösta på SD.