Det ser helt annorlunda ut med fiskare längs med kusten nu än det gjorde för 30-40 år sedan.
Förr i tiden var det så mycket vild lax som vandrade upp i våra älvar att tjänstefolket i norra Sverige hade inskrivet i sina anställningskontrakt att de bara behövde äta lax tre gånger i veckan. Lax var billig, enkel och nyttig vardagsmat.
Lax är fortfarande en viktig råvara och vardagsmat för många, även fast det inte är samma situation som förr i tiden.
Frågan är hur vi får tillbaka de rika stammarna av vildlax till nytta för kustfiskare, sportfiskare och framförallt oss konsumenter. Om det nu är i butik eller på restaurang.
Fiskarnas numerär längs vår kust är idag helt annorlunda mot var det var för 30-40 år sedan. När man då fiskade fick man rikliga fångster av torsk, sik, abborre, gädda, lax och öring. Även piggvar och flundra.
Idag är näten och ryssjorna många gånger helt tomma, och den som spöfiskar får gneta i många timmar innan det hugger på flugan eller draget. Man kan ställa sig frågan var alla fiskar tagit vägen och vad orsaken är till den mycket kraftiga nergången i alla fiskbestånd.
Det är idag Havs- och Vattenmyndigheten som har ansvaret för förvaltningen av våra fiskresurser i Sverige. Tidigare var det Fiskeriverket. Myndigheter som man, utan att vara överkritisk mot, kan konstatera har misslyckats med att förvalta den fantastiska naturresurs som våra vilda laxbestånd var. Liksom många andra fiskbestånd, i både Östersjön och våra större insjöar.
I en jämförelse med våra landlevande däggdjur som hjortar, älgar och vildsvin kan vi konstatera att vi vet vilka faktorer som är viktiga för att vi ska få rika stammar av olika arter. Det finns regler som gäller när vi får jaga viltet och när det är fredat och att vi inte skjuter så mycket djur att stammarna minskar eller utarmas. Likaså vet vi betydelsen av en rik fodertillgång för att förvaltningen ska bli bra.
Dessa fakta verkar inte alls beaktas i förvaltningen av våra fiskarter och bestånd.
En viktig faktor är att uttaget och fiskkvoten på vildlaxens huvudföda, sillen/strömmingen, leder till en fortlöpande nedgång i bestånden. Skulle vi ha samma strategi när det gäller förvaltning av hjort, älg och vildsvin skulle de snart vara utrotade.
Förvaltningen måste ha en bredare syn på situationen och beakta att det måste finnas föda för fisken, annars växer dom dåligt och bestånden minskar.
Det storskaliga industrifisket efter sill/strömming, som är vildlaxens huvudsakliga föda, tar bort den viktigaste näringkällan.
Det är ju självklart – tar man bort vildlaxens föda tar man ju bort vildlaxen också.
Vildlax.
Ska vi få tillbaks våra rika stammar av vildlax behöver samhället och myndigheter ha en helhetssyn på förvaltningen.
- Laxens livsmiljöer måste skyddas så att reproduktionen kan ske på ett naturligt sätt i de mindre vattendragen.
En viktig faktor är att vi byggde ut vattenkraften i de flesta stora och även många små älvar och åar. Genom dessa vattenregleringar förstörde vi den vilda laxens möjligheter att vandra upp i älvarna och reproducera sig.
Ett hinder som vi nu äntligen är på väg eliminera genom nya regler som tvingar fram fiskvägar i vattnen vid både kraftverk och andra dammar. Vad som återstår att lösa är att återskapa lekområden för laxen.
- Det måste finnas rikligt med föda åt laxen.
Det storskaliga rovfisket som idag sker i Östersjön där fisken blir fiskmjöl och foder i fiskodlingar måste upphöra. Ska det tillåtas måste man villkora att fisket sker för human konsumtion. Då blir det förhoppningsvis en förvaltning och inte ett rovfiske. Förvaltningen av våra fiskbestånd måste vara bredare och inte som idag när man bara diskuterar en art åt gången.
- De rovdjur, och då främst säl och skarv, som utgör ett hot mot laxstammen måste minskas.
Sälstammen ökar för varje år och utgör idag ett hot mot laxen och det kustnära laxfisket.
I Östersjön finns idag 80.000 till 100.000 sälar som äter 4,5 kg fisk per dag och det innebär 450 ton per dag, eller 164.000 ton per år. Säg att varje säl äter EN vildlax per år, det innebär 100.000 per år! Lägg därtill 200.000 skarv som äter mer än 0,5 kg fisk per dag, så ger det ytterligare 40.000 ton. Alltså totalt 200.000 ton som rovdjuren konsumerar!
Vattenkraften kompensationsutsätter 2,5 miljoner lax och öring per år. Dessa ska växa sig stora innan de återvandrar till ”sina” älvar för att leka. Om sälen och skarven tillåter! Mätningar som gjorts pekar på att skarven tar upp till 30 procent av utsättningen av 1 – 2-åriga smolt.
Sälen och skarven är inte längre hotade arter utan måste förvaltas på ett helt annat sätt än idag. Regeringen och Havs- och Vattenmyndigheten måste ta fram en förvaltningsplan för dessa arter på samma sätt som vi har förvaltningsplaner för klövvilt, andra rovdjur, fåglar och andra arter. Vilket innebär att vi måste ha ett måltal för hur mycket säl och skarv som ska finnas i våra vatten. Det ska göras i samråd med de som kan och förstår Östersjöns vatten bäst. Inkludera kustfiskarna, istället för att exkludera dem som i generationer har förvaltat fisket på ett ansvarsfullt sätt.
Östersjön.
Utöver att samhället måste värna vattenmiljön vid våra kuster och de fiskar som lever i dessa vatten, måste insatser göras för de människor som lever och verkar längs våra långa kuster och är de som till stor del förvaltar fiskbestånden.
Våra yrkesfiskare besitter en stor kunskap om miljön i sina vatten och hur fiskbestånden mår. Här bör tas ett mera centralt initiativ till stöd för kustfiskarna och ge dem stöd i sin viktiga gärning att skapa en levande skärgård.
Något som förhoppningsvis bidrar till att vildlaxbestånden ökar och att denna fina och välsmakande fisk åter blir vanlig på våra bord, på restaurang och i var mans kök.
Mats Ödman Årets Kock 1983
Torsten Kjörling Årets Kock 1984
Christer Lingström Årets Kock 1085
Gert Klötzke Årets Kock 1986
Kristina Pettersson Årets Kock 1988
Rikard Nilsson Årets Kock 1991
Per Ekberg Årets Kock 1992
Patric Blomquist Årets Kock 1994
Robert Nilsson Årets Kock 1998
Michael Björklund Årets Kock 2000
Christian Hellberg Årets Kock 2001
Magnus Lindström Årets Kock 2003
Stefan Eriksson Årets Kock 2005
Peter J Skogström Årets Kock 2006
Tom Sjöstedt Årets Kock 2008
Viktor Westerlind Årets Kock 2009
Gustav Trädgårdh Årets Kock 2010
Klas Lindberg Årets Kock 2012
Filip Fastén Årets Kkock 2014
Thomas Sjögren Årets Kock 2015
Jimmi Eriksson Årets Kock 2016
Johan Backéus Årets Kock 2017
David Lundqvist Årets Kock 2018
Martin Moses Årets Kock 2019
Ludwig Tjörnemo Årets Kock 2020
Gustav Leonhardt Åreets Kock 2021
Jessie Sommarström Årets Kock 2022
Desirée Jaks Årets Kock 2023
Danyel Couet Allegrine
Malin Söderström The Fishery
Jacob Holmström Restaurang Fyr
Simon Laiti Hemma Gastronomi
Henrik Norström Lux Dag för Dag
Sayan Isaksson NOUR
Magnus Ek fd Oaxen
Mathias Dahlgren Seafood Gastro
Anders Levén Viltmatsakademin
Daniel Berlin Restaurang Vyn