En annan bekant har en mängd argument för att elräkningarna i vinter inte kan bli så höga som medierna larmar om. Jag lyssnar med ett halvt öra, men i själva verket längtar jag bara till att hen ska bli klar. Jag orkar inte höra på fler optimister. Just nu behöver jag få vara pessimist. Eller som jag föredrar att se det, klok.
Jag kan bli irriterad på folk som har en mentalitet där de tycker sig ha förbehållslös rätt till det goda liv som de och många andra har kunnat leva det senaste decenniet. Vissa tycks nära på bli personligt kränkta av de orosmoln som drar in över världen. Som att någon jävlas med dem. Men för att det inte ska bli för jobbigt så hoppas personerna i fråga att denne någon snart ska säga; ”Jag bara skämtade ..klart att du ska få bygga pool och köra BMW!”
Jag och många som jag känner bor i villa. Vi har under det senaste decenniet renoverat våra kök, badrum och kanske gjort en liten tillbyggnad. Dessutom har vi möblerat om och köpt nytt. Soffan som inhandlades 2012 är utbytt både en och två gånger. Likaså matbord och stolar. Likaså tavlorna på väggen. Väggen ja – den är väck och ersatt med en sån där New York-vägg i glas och med svarta metallramar. Är vi bortskämda? Vet inte, men ibland känns det så.
Men vad händer nu? Jag upplever det som att vi kommer från en period då lyx och fåfänga har regerat, men att vi är på väg in i en tid där klokskap och eftertänksamhet känns alltmer sexigt och åtråvärt.
Hur obekvämt det än är att tänka sig ett framtidsscenario som inte glittrar och glänser, tror jag det är viktigt att vara beredd på en mer utmanande verklighet framöver. Du gissar kanske att jag som skriver detta är en sån där person som ”preppar” med mat och alla möjliga attiraljer för eventuella svårare tider. Rätt. Vidare ser du kanske hur jag varje månad i ett detaljerat Excelark för in uppgifter om inkomster och utgifter för att jag ska ha full kontroll. Japp. Jag är den personen. Min man säger att jag har mycket katastroftankar. Det stämmer. Det har jag. Mitt svar blir ”Varsågod!”